Igår var det äntligen dags för att gå till tatueraren igen och sätta dit Mio fjärilen och min hyllning till mej själv å mitt blivande yrke, en symbol för barnmorskeri som ni ser ovan. Lite kass bild eftersom den är tagen uppifrån men ni förstår den, eller?
Det är alltså en gravid kvinna med ett foster i magen.
Jag hade tänkt att göra hjärtanen röda men när den väl var färdig så här långt kände jag att den var snyggast så som den är, sober liksom.
Jag ska strax boka en ny tid för en text. Skall under min Märta tatuering skriva "Gud, vad du behövdes i mitt liv" som en hyllning både till Märta och till husguden Winnerbäck (det är alltså en textrad.) Skulle jag ha ångrat mej till dess kan jag ju fylla i hjärtanen då. Skulle vilja ha en tatuering av Gottfrid med.
Skulle kunna tänka mej en profilbild i naturlig storlek mitt på ryggen men får fundera (och spara) lite först.
Och så Miofjärilen då. Den blå, mitt emellan sin mor och syter.
(Och nej jag är inte så där rynkig, jag har haft plast och tejp på hela natten så det har varit fuktigt i 24 timmar.)
Mycket nöjd med den med.
Fjälilen gjorde inte ett dugg ont medan tatueringar på insidan av underarmen känns lite grann men inte alls farligt.
Det var det roliga. Det tråkiga var att Noah var sjuk, eller ja han blev det kvällen innan men han var riktigt risig igår. Hög feber, massor av snuva, vill inte äta och får trugas till varje droppe att dricka, kan inte amma eftersom han inte får luft då.
Det går ann så länge barn skriker men när de är så där medtagna och nästan apatiska så är det otäckt.
Vi ger honom suppar av Ibumetin och det känns som ett rent övergrepp.
Han blir helt hysterisk.
Men flytande får man oxå tvinga i honom och så spyr han upp det när han skriker så.
Deet konstiga är att han klagar över ont i rumpetången länge efteråt. Säkert en timma varje gång. Han går och håller sej på sin lila rumpa och vill helst sitta i duschen och spola vatten på det. Aldrig varit med om vad det gäller mina barn, kan det svida tror ni?
Jag brukar inte vara rädd för att bli sjuk själv.
Min make brukar vara förtvivlad så fort någon i familjen är sjuka, yla och gnälla om att han kommer bli smittad och oj så jobbigt.
Men denna gången har det nästan varit tvärtom. Maken tar risken och pussar och bär medan jag... ja, förvisso gör det med... men är skraj hela tiden.
Imorgon ska jag ju ÄNTLIGEN åka på min lilla skånetripp med Lillebror å gänget och jag blir förtvivlad om det inte blir av. För att jag är sjuk eller för att Noah känns för dålig att lämna.
Men idag är han... peppar peppar... bättre. Fortfarande snorig och febrig men piggare å gladare och jag mår bra än så länge.
Idag har jag tagit paus från pluggeriet. Jag har plockat och städat ett par timmar och ska dra en dammsug. Sen ut en långrunda med hunden. Färga håret, måla naglar, packa väska, ta en bärs å se på Skavlan. Så ser mina planer ut.
Hur ser dina ut?
Puss/ Asta
