Jodå, jag har nog lyckats ganska så bra...

...med min uppfostan.

Jag kan inte säga att det var lätt precis.
Mamma har kanske inte de bästa generna precis. Exteriört lämnar hon en hel del att önska och det även om hon hade ätit mindre med cheezballz. Hon är rätt medelmåttlig min mor, det kan vem som helst se.
Uttrycket "skönhet ligger betrakarens ögon" är rent påhitt. Förmodligen av någon ful.
Snygg är snygg.
Ful är ful.
Jag är snygg och mamma drar åt det medelmåttliga.
Inget underbett och trång i haserna. Oerhört dåligt musklad oxå. Slapp bak. Platt bröst.
Jag har aldrig brytt mej om att ta henne till någon utställning.
Mentalt är det dessvärre inte bättre.
Hon är flackig och nervös. Har hög skärpa men är dålig på att fullfölja.
Hon morrar lite väl lätt kan jag tycka och vill ogärna visa upp tänderna för främlingar.
Trots detta har hon använts till avel flera gånger.
Å för all del, det har gått vägen. Blivit rätt fina avkommor.
Jag antar att hon haft tur helt enkelt.

Men hon är en fin mamma. Jag hade inte kunnat önska mej någon bättre.
Eller joo, det hade jag väl kunnat men nu gjorde jag inte det.
Jag"fann mej" och började jobba helt enkelt.
Vi började med enkla saker.
Som att jag skulle få ligga i soffan.
Alltid få slatten på allt hon äter. Minimum alltså.
Vi fortsatte med trick som...
"Inte bli arg när Märta tar 25 minuter på sej att komma på inkallning." 
"Köpa grisöron varje gång en livsmedelsbutik besöks."
"Fnissa förtjust när katten blir jagad."
"Försvara Märta i alla lägen, även om hon försöker äta upp ett barn."
"Tillåta Märta att sitta på köksstolen."
Och så vidare...

Hon är läraktig men vissa  trix tar längre tid att lära henne än andra.
Något som jag tragglar med ännu och som minst sagt går "så där" är att få lov att stanna varje meter och lukta på en grästuva. Hon envisas att gnälla säkert varannan gång, men hon drar iaf nästan aldrig i kopplet.
Den där gamla sanningen om att "man inte kan lära gamla kärringar att sitta" stämmer alltså inte.
Min mamma har alltid varit gammal som gatan, hela sitt liv faktiskt, ändå blir hon lydigare för var dag som går.
Så jobba på. Var tydlig. Svart-vit. Då förstår tanter bättre.

Sniff i baken/ Märta

Vad kräver du av en vän?

Bild: Mitt senaste tillskott som vän. Sötaste Jai

Lady Damer har en intressant fråga på ett av dagens inlägg. "Vad kräver ni av era vänner?"
Jaaaa.... goda vänner. Ni jag känner å inte känner, vad kräver ni???

Jag är nog på många sätten "hård" vän, jag är en vän som har krav och som inte nöjer mej med vad som helst. Jag är en kvinna som hellre har få riktiga vänner än många polare.
Min make är mycket mindre kritisk än jag. Han kan ta människors tillkortakommanden på ett annat vis.
De kan vara sexistiska, rasistiska, snåla el vad det nu må vara för oattraktiva drag men se "annat" hos dem och "stå över det han inte gillar."
Nej, jag är ledsen. Det kan inte jag...
Är du körd hos mej så är du körd. Åtminstone har du väldigt mycket att bevisa innan jag ens funderar på att ändra mej.

Mina... få men naggande vänner... är väldigt olika.
Alla har jag någonting gemensamt med men alla är jag oxå rätt olik.
Jag vill ha roligt med mina vänner, jag vill skratta. Jag vill kunna prata allvar och kunna vara ledsen å att det oxå är okej.
Jag vill att vi ska ha någolunda grundläggande värderingar.
Å så vill jag kunna lita på dem. Lojalitet är det viktigaste som finns.
Det vi talar om... det stannar mellan oss.
Likväl kommer jag väldigt ofta på att mina vänner diskuterat det/ berättat för sin partner och för mej är det inte okej. Berättar jag ett förtroende så gör jag det för DEJ, inte för din man.

Jag vill ha frihet.
Jag kvävs om vänskap innebär att man måste höra av sej stup i kvarten.
Vänskap är att veta att man har varann där omdet behövs.
Även om den självklart,som alla relationer, måste vårdas.
Att min vän försvarar mej inför andra, hjälper mej om jag skulle vara i bekymmer

Det är avkopplande med gamla vänner.Jag har några såna.
De man kan koppla av med, inte behöver göra sej till för. De som man bara "är" tillsammans med.
Som man har minnen att dela med. Jag har några sådana få vänner.
Nya vänner kan jag bli helt betuttade i. Min Jai på jobbet och Ergo sum här på bloggen är mina senaste bekantskaper med stooooor vänskapspotential. Jag ÄR nästan som förälskad i dem.
Ser på dem å tänker "gud,vad hon är fiiiiiin och vad jag tycker oooooom."
Det har som med en kärleksrelation något med uppbyggnadsfasen att göra men är en spännande å härlig del av en ny spirande vänskap. Medans gamla vänskaper har det där trygga å självklara.
Näst min hund litar jag tex mest på Cissi i hela världen.
Oavsett lixom.

Puss/ Asta

Denna dagen-ett liv

Gamla tanter ska inte vara ute å ränna och dricka drinkar till klockan ett på natten en torsdag.
I synnerhet inte när de måste ta sin arma kropp och släpa sej till jobbet dagen efter.
Jag har mått som en överkörd iller under arbetspasset ikväll.
Trött, trött, trött.
Stått upp (och ut) på ren viljestyrka.
Lite moral har man ju. Partajar man å mår aldrig så dåligt så går man till jobbet ändå.
Baksmälla är never ever ett skäl till att sjukskriva sej.

Men det  känns verkligen att man är äldre.
Förr kunde jag festa,sova några timmar och sen köra på som vanligt. Hade lite ont i huvudet på sin höjd.
Nu är det som en mildare form av Ebola. Minus allt blödande.
Jag vaknar hyfsat okej. Å sen kommer det, rullar över mej, illamående och trötthet.
Värre o värre ju fler timmar som går.
Dekandensen blev total när jag malde ner en hel kebabpizza med vitlökssås i kakhålet oxå.
Mådde...temporärt... bättre för att sedan bli ÄNNU tröttare igen.
Näää....drinkarna var fantastiskt goda igår men det vet i fan om det är värt det.

Varför blir man egentligen sjukare med åren?
Är det kroppen som inte kan återhämta sej på samma sätt som när man var 25?
Å i så fall, varför inte? Har jag en trött lever eller vad?
Någon som vet?!
Var annan vatten är en jätte käck idé. Någongång har jag prövat det. Sluta dricka alkohol före midnatt en annan. Men när man sitter där på en uteservering, röker en av de där (nu mera sällsynta) förbjudna cigaretterna och blir bjuden på Caprinha av någon givmild vän el främling.
Ja då har åtminstone jag svårt att säga, "Hörru, jag hoppar världens godaste drink och tar gärna en mineralvatten istället."

Nå väl, vi hade trevligt i alla fall.
Pratade mycket. Skrattade massor. Åt gott.
Det behövs ibland.
Jag var med de finaste av vänner. Blev hämtade av den sötaste "lillebrorsan."
Skrev ett sms till honom förut där jag tackade så hemskt mkt för att han hämtade mej, skrev att han är väldens bästa och att jag älskar honom.
Fick svar fem timmar senare."Jag vet."
Kort å konsis den mannen.

Ikväll har jag lyssnat till låten "strimmor"
"Du och jag är inget vidare bra men jag kan inte säga nej, jag kanske rent av behöver dej."

Ingen kan trolla fram minnen som Lars Winnerbäck.

Nu säger jag som så, God natt Sverige. Vart än ni är.

Puss/ Asta