Denna dagen-ett liv

Gamla tanter ska inte vara ute å ränna och dricka drinkar till klockan ett på natten en torsdag.
I synnerhet inte när de måste ta sin arma kropp och släpa sej till jobbet dagen efter.
Jag har mått som en överkörd iller under arbetspasset ikväll.
Trött, trött, trött.
Stått upp (och ut) på ren viljestyrka.
Lite moral har man ju. Partajar man å mår aldrig så dåligt så går man till jobbet ändå.
Baksmälla är never ever ett skäl till att sjukskriva sej.

Men det  känns verkligen att man är äldre.
Förr kunde jag festa,sova några timmar och sen köra på som vanligt. Hade lite ont i huvudet på sin höjd.
Nu är det som en mildare form av Ebola. Minus allt blödande.
Jag vaknar hyfsat okej. Å sen kommer det, rullar över mej, illamående och trötthet.
Värre o värre ju fler timmar som går.
Dekandensen blev total när jag malde ner en hel kebabpizza med vitlökssås i kakhålet oxå.
Mådde...temporärt... bättre för att sedan bli ÄNNU tröttare igen.
Näää....drinkarna var fantastiskt goda igår men det vet i fan om det är värt det.

Varför blir man egentligen sjukare med åren?
Är det kroppen som inte kan återhämta sej på samma sätt som när man var 25?
Å i så fall, varför inte? Har jag en trött lever eller vad?
Någon som vet?!
Var annan vatten är en jätte käck idé. Någongång har jag prövat det. Sluta dricka alkohol före midnatt en annan. Men när man sitter där på en uteservering, röker en av de där (nu mera sällsynta) förbjudna cigaretterna och blir bjuden på Caprinha av någon givmild vän el främling.
Ja då har åtminstone jag svårt att säga, "Hörru, jag hoppar världens godaste drink och tar gärna en mineralvatten istället."

Nå väl, vi hade trevligt i alla fall.
Pratade mycket. Skrattade massor. Åt gott.
Det behövs ibland.
Jag var med de finaste av vänner. Blev hämtade av den sötaste "lillebrorsan."
Skrev ett sms till honom förut där jag tackade så hemskt mkt för att han hämtade mej, skrev att han är väldens bästa och att jag älskar honom.
Fick svar fem timmar senare."Jag vet."
Kort å konsis den mannen.

Ikväll har jag lyssnat till låten "strimmor"
"Du och jag är inget vidare bra men jag kan inte säga nej, jag kanske rent av behöver dej."

Ingen kan trolla fram minnen som Lars Winnerbäck.

Nu säger jag som så, God natt Sverige. Vart än ni är.

Puss/ Asta