För 28 000 kr så kan vi diskutera

 

Varför blev jag sjuksköterska?
Jag började läsa på Komvux för att jag ville bli "nåt."
För att jag ville ha en chans till ett arbete och till en lön.
Först när jag väl pluggade där började jag fundera på tre yrken som låg långt ifrån varann men som jag fann spännande.
Stadsvetare.
Journalist.
Barnmorska.
Stadsvetare föll bort då arbetsmarknaden i princip är obefintlig, i synnerhet om du inte bor i Stockholm.
Även journalist föll på arbetsmarknaden. Det finns ungefär dubbelt så många journalister som det finns arbeten för dem.
Vården. Det är ju tryggt å bra.
Gott om jobb. Å att förlösa bebisar låter väl mysigt.

Okej, men varför blev jag sjuksköterska då och inte barnmorska?
Ja, det finns många svar på det.
Jag vande mej vid att få en lön. Jag tyckte om att "ha min plats", vara en del av en avdelning, ha kollegor som jag tyckte om.
Jag blev bekväm helt enkelt.
I början rädd för ansvaret en barnmorska har, på senare tid inte riktigt lika säker på att drömmen är kvar och inte bara något jag burit på under så lång tid.

Jag hamnade på en akutmedicinsk avdelning direkt.
Våra specialistområden var då KOL. diabetes och njursjukvård.
Efter mina första 3-4 år i yrket beslutades det om att stänga en medicinavdelning trots att medicinplatserna i huvudsak var fullbelagda redan då.
Det blev min avdelning som fick stänga och tillsammans med ungefär hälften av mina kollegor flyttade jag och njursjukvården en våning upp, till en hjärtavdelning.
Där har jag jobbat sedan dess.

Jag kan erkänna att jag är tämligen ointresserad av hjärt och njursjukvård.
Men jag har 11 års erfarenhet till sommaren och jag är självklart en erfaren sjuksköterska som lärt mej ett och annat på vägen ändå.
Jag har alltid älskat mitt yrke och varit stolt över det.
Det är ett viktigt yrke.
Ett yrke som ibland handlar om liv och död.
Potenta läkemedel. Snabba beslut.
Kräver sin kliniska blick över hur patienternas tillstånd förändras.
Det är oxå ett yrke där jag kan göra skillnad i människors liv.
Där jag får hålla en gammal rynkig hand och lyssna på de mest fascinerande historier om Sverige för länge sedan.

Jag är inte den mest tekniska sjuksköterskan.
Jag är inte den mest noggranna, den mest utvecklingsintresserade sjuksköterskan.
Men jag är duktig på bemötande.
Jag kan och jag vågar möta ångest, ilska, smärta, död, sorg.
Jag har patos nog att stå upp för patienten gentemot läkaren när det behövs.
Människor öppnar sej för mej, anförtror sej, gråter mot min axel.
Människor känner sej sedda av mej, även när jag är stressad så syns det inte på mej.
Jag är en duktig och intresserad handledare som kan få studenter att känna sej trygga å att de tillhör, som gör att de vågar fråga och försöka.
Jag är glad. Positiv.
Det är min styrka som sjuksköterska.
Min stora breda erfarenhet och mina personliga egenskaper.

Eller ja... var ska jag väl säga.
Allt det där känns som borttappat.
Jag har tappat glädjen och stoltheten.
Jag känner mej bitter på politikerna.
Bitter på att inte få nyttja min kompetens och min kunskap.
Jag å mina duktiga kollegor har förvandlats till förvarare som släcker tillfälliga eldar på vägen.
Jag och mina kollegor får ta skiten för all besvikelser som patienter och anhöriga känner. Sällan något som jag kan påverka även om jag vill.
Det växande irritation jag känner att det är den som gapar högst och hotar mest som får störst uppmärksamhet å inte den som kanske är sjukast och i störst behov av mina ansträngningar.

Well, här ska jag inte sitta å gnälla.
Är du en arbetsgivare som känner att du har behov av en kvinna i sin bästa ålder, som är klar med graviditeter och vab'ande så hör av dej.
Som sagt, 11 års erfarenhet av akutsjukvården.
Kan ett å annat om nefrologi och kardiologi.
Socialt kompetent. Trygg. Stark. Stresstålig.
Flexibel. Positiv. Nyfiken.
Arbetar gärna kvällar. Ev nätter. Jobbar gärna helger.
Absolut krav: Tid att utföra mitt arbete och att kunna upprätta en yrkesstolthet,uppskattan för min kompetens.
Lön: Kan vi diskutera. Under 28 000 kr/mån kommer inte på tal.

Puss/ Asta