Har han vant sej?

 

Pratade med mamma förut.
Hon: Hur är det med Gottfrid nu då?
Jag: Jodå, han mår bra.
Hon: Har han vant sej nu? Jag: Vant sej vid vadå?
Hon: Ja, vid att ha bytt hem, vid dej å så. 

Ehh. Ja hon är lite lustig mamma.
Jo, jag tror nog han har vant sej efter snart 7 månader här.
Vant sej vid mej oxå faktiskt.
Jag tror inte han någonsin reflekterar över att haft ett annat hem eller en annan mamma.

Han är underbar!
Jag vet inte... jag kanske nämnt det förr?
Nå väl, det är han hur som helst.
Så sjukt go och gosig och mammig.
Vi skedsov middag två timmar förut och det var underbart.

Han är en så trygg liten valp.
Nyfiken på det mesta, vågar allt mer på egen hand, men när det blir läskigt får jag följa med.
I dag sprang han IN till hästarna. Jag som inte känner till varken DE hästarna eller hästar som djur blev lite smånervös.
Hästfolk där ute... brukar hästar vara pålitliga mot hundar de inte känner?
Det blev Gottfrid oxå när de närmade sej... och sprang ut igen.
Men sen stod han på andra sidan staketet och sträckte fram nosen mot dem å så luktade de igenom varandra.
Jag fick duscha huvudet på honom sen för jag är ju så allergisk mot häst.

Märta skällde på allt som skrämde henne.
Gottfrid tror det mesta om gott. Han är nyfiken.
Han leker, tar för sej men backar å visar undergivenhet om äldre hundar är burdusa.
Ja jag vet... han är bara valp än så länge och det kan mycket väl komma tider när han spänner musklerna men än så länge.
Än så länge går allt så himla BRA med honom!

Min gudasände.

Puss/ Asta