Jag har haft mina fina vänner Anders å Marie här på besök.
Jag hade städat innan, gjort mej lite fin och bjöd på kyckling i en sås av cream fraise, senap, soja, vitlök å ost ihop med ugnsrostade potatisskivor och grekisk sallad.
Det var trevligt.
Jag saknar ju dom. Hela tiden.
Mina finaste kollegor, två av dem få jag verkligen... och då menar jag verkligen... kallar mina vänner.
En stor del av samtalen kom att handla om när jag kommer tillbaka till jobbet.
Att jag behöver komma tillbaka till jobbet. Att jag inte är utbränd... för jag ser inte utbränd ut.
Hur ser en utmattad person ut?
Mimiklös?
Grå?
Hyperventilerande?
Det är svårt att förklara det där. I synnerhet när man ses en kväll, några timmar, för att ha trevligt.
Jag har då varken ork eller lust att gå in på min hjärtklappning, min ångest vid minsta krav, min trötthet så fort jag gör något litet.
I synnerhet blir det svårt... nästan förolämpande... att försöka förklara det för min vän Marie som varit väldigt drabbad av sjukdom, död och olycka... och som ändå piggt orkar gå till jobbet och ta extrapass.
Men oavsett hur klent det är. Jag mår inte väl.
Jag är mentalt i en mycket mycket skör uppbyggnadsfas just nu.
Inte längre där när jag bara gråter eller inte orkar duscha men trött...
Fysiskt och psykiskt.
Jag tror att man kanske måste ha upplevt det för att förstå.
Å jag tror att det kan drabba vilken supertuff människa som helst när hen minst anar det.
Sovdax. God natt mina änglar.
Puss/ Asta
Jag tycker inte att du är klen. Inte alls. Det är starkt att våga erkänna att man inte mår bra och försöka göra något åt det. Så det så:) Vi människor är olika och reagerar olika på tuffa saker i livet.
SvaraRaderaTa nu hand om dig!
Kramar Nina
Tack Nina. Det är lätt att känna sej klen. När man jämför med andra, som orkar så mkt mer. Men jag vet... allt har sin tid. Kram
RaderaTror att det är många sjuka människor som får höra sånt. Det finns liksom en steroetyp bild av hur en sjuk person ska se ut. Utmattade ska gå med ständiga blåa påsar under ögonen och smutsigt hår. De med smärta ska ha en rullator och ulka vid minsta rörelse. Kroniskt sjuka ska ligga i högläge och knappt orka röra sig, en missbrukare ligga på en parkbänk... Men det ser ju inte ut så. I synnerhet inte bland utbrända, som jag tror ofta drabbar de starka, högpresterande och "duktiga". Kanske kan vi inom vården dömma extra hårt... för att man OCKSÅ ser dessa människor, som knappt kommer ur sängen, som skriker i plågor. Man vet hur det KAN se ut, på den extrema ytterkanten, men det betyder inte att det är den enda sanna bilden av en sjuk människa.
SvaraRaderaOch bara för att JAG orkar med ditten och datten, så betyder det inte att alla andra ska göra det samma. Vi har alla våra ryggsäckar, gränser, sårbarhet och vårt tak för vad vi klarar av... just NU!
Det ligger mkt i vad du säger gumman och vi har alla lite av det där i oss.
RaderaÅ du vet hur jag är "äsch, res dej upp, sluta sjåpa dej."
Jag säger ju inte främst så till andra, mest av allt till mej själv.
Suck. Kram
Har varit där själv o det tar o ska ta tid att komma tillbaka!
SvaraRaderaFick käcka tillrop att rycka upp mig etc men det är bara DU som vet hur du mår.
Hoppas du har en förstående läkare, det hade jag, han blev min livlina!
Kram på dig, Yvonne
Ja det tar tid, jag börjar förstå det nu. Uff.
RaderaJag skall göra som jag gjort hela denna resan, förlita mej på min fina doktor och på professionen. Kram
Så trist at du ble sittende igjen med den følelsen i kroppen etter å ha lagt mye energi i å gjøre noe hyggelig, og forsøke å få ting på avstand. Min erfaring er at folk har utrolig vanskelig for å sette seg inn i andres situasjon, og når det i tillegg er mennesker som har ekstremt mye energi er det helt umulig. Kanskje de følte at de som venner hadde "rett" til å si hva du trenger for de mente det sikkert godt. Det er vanskelig å "forsvare" seg, særlig overfor venner. Og det er vondt å MÅTTE forsvare seg overfor venner, for de burde jo være der for deg uansett.
SvaraRaderaSelv har jeg fått høre mer enn én gang at "om du bare tar deg sammen så går det nok". Hva sier man da? De vil jo uansett ikke forstå. Man føler at det ligger litt misunnelse bak "jammen hun får jo være hjemme å slappe av, gå turer og gjøre alt hun vil, mens vi faktisk må på jobb selv om vi heller ikke er i form." Som ovenstående sier - kronisk syke skal helst være sengeliggende, og gjerne pleietrengende. Vi skal ihvertfall ikke ha det gøy å være ute på ting. Man må for Gud skyld ikke sminke seg, for da ser man jo riktig så opplagt ut.
Fint å se at du tar hensyn til deg selv, det er den eneste veien å gå. Om du behøver 1 mnd til eller 1 år til - eller kanskje aldri kommer tilbake i det arbeidet du har nå, så har du tatt ansvar for ditt eget ve og vel. Det sies at folk idag tenker for mye på seg selv. Men når det gjelder egen helse så kan man ALDRI tenke for mye på seg selv.
Lykke til videre, snart kommer lysere dager og forhåpentligvis blir det litt enklere da.
Hilsen Laila
Tack min vän.
RaderaJa det är inte lätt, människor menar väl, och vi har väl alla det i oss att visa upp lite fasad. Men jag har bestämt mej, jag skiter i vem som tycker vad nu, jag kommer först när det gäller min hälsa.
Klem
Jag tror bara dina syskon vill dig mer än väl och att de saknar dig på jobbet. Det gör vi alla, saknar dig! Hoppas du får en fin alla hjärtans, kram Steffi
SvaraRaderaSteffi... det VET jag att de vill och jag saknar dem... er... väldigt mkt med.
RaderaKram på dej. Gott att se dej idag även om vi inte hann prata.
Åhhh, så jag känner igen det där! Man vill inte att det ska synas, man använder all sin energi för att visa upp en glad fasad, och vet att det kommer att straffa sig nästa dag, men det bryr man sig inte om, man vill bara känna sig frisk, glad och stark för en stund och då kommer alltid kommentaren, men är du verkligen sjuk, du ser ju inte sjuk ut och de verkar ju hur glad och pigg som helst... Det är en situation som omöjligt går att vinna i... Skickar massor av förståelse till dig!
SvaraRaderaBy the way, jag svarade i dag på frågorna du hade på din blogg för några veckor sedan!
Tack Freja. Ja det är så dubbelt.
RaderaÅ faktiskt MÅR jag ju bra rätt ofta.
Som jag sa till en kollega idag, när jag lever som jag gör nu (sjukskriven) med sovmorgon, rundor med Gottfrid, en powernap på eftermiddagen, lite social tillvaro så mår jag oftast bra. Det är kraven jag inte fixar. Alls.
Kram