söndag 13 oktober 2019

Deprimerande tider



Jag blir helt deprimerad av att se på Partiledardebatten på Svt.
Det blåser konservativa högervridna vindar i Sverige (och många andra länder) och en stor del av partiledarna låter i princip likadant.
De flesta partiledare har på mångt och mycket anpassat sin politik och sin retorik efter Sverigedemokraterna. Inte... tror jag... för att de nödvändigtvis tycker likadant utan mer för att de är så förbannat kåta på deras röster.

Ta kriminaliteten till exempel.
Fler poliser.
Fler övervakningskameror.
Längre straff.
Hårdare straff.
Bort med straffrabatter för ungdomar.
Och jo, jag förstår att kriminella ungdomar inte kan tillåtas skjuta ihjäl andra kriminella ungdomar. För det är ju DET som det handlar om. I mångt och mycket har brottsstatistiken gått ner... inte lika hett att tala om.
Det är inte tu tal om att fängelser behövs. Det är inget bra system men vi har inget bättre. Men vi kan inte bara skärpa straff, och det säger jag inte för att vara human, det säger jag för att jag T Ä N K E R  och är kostnadseffektiv.
Det pratas ofta hånfullt om fritidsgårdar. Att vi "vänstervridna" tror att det är enda lösningen. Men fritidsgårdar står för prevention.
Mer pengar till skolan.
Mer pengar till socialtjänsten.
Mer vettig sysselsättning.
Fler kvarterspoliser som lokalbefolkningen i utsatta områden lär känna och får en relation till.
Stoppa nyrekryteringen till kriminella gäng.
Och framförallt, samhällsklyftorna måste minskas.
Det ÄR precis så svårt.
Svåra frågor har faktiskt sällan enkla och snabba lösningar.
Men i alla länder, igenom alla tider, ser man just detta. Stora samhällsklyftor leder till ökad utslagning och ökad/ brutalare kriminalitet.

En ökad integration och att få breda grupper i arbete är a och o.
Kan vi vara överens om det?
Jobb och karriär ska inte bero på var du är född och växer upp.
I brist på goda förebilder, på lyckade liv väljs något annat.
Det finns bostadsområden där en ung människa inte känner någon som har ett bra jobb. Om ens ett jobb alls. Ska vi ha det så?
Inget parti pratar så mycket om integration som Sverigedemokraterna.
Inget parti satsar så lite på integration som samma parti. Partiet har inte avsett några som helst pengar till det. Noll. Zero. Zip. Nada.
Varför? Jo för vi skall helst inte ha några människor som behöver integreras (med andra ord, stoppa invandringen) och de andra ska assimileras. Dvs bli som "oss." Vad det nu är?
Det är fullkomligt horribelt att en enda tänkande människa röstar på denna smörja.

Asylsökande som kommer hit och begår grova brott skall utvisas.
Jaha?
Det görs redan. Det är väl samtliga politiska partier för. Är du inte svensk medborgare och begår ett allvarligt brott så utvisas du. Undantagen är den som är statslös (ja, det är inte mycket att göra åt för varför skulle ett annat land förtjäna personen mer?) och den som riskerar dödsstraff. Där är jag tveksam... jag kan tycka att det vet personen om från början och då får hen kanske ta konsekvenserna.
Men i det stora hela... när detta diskuteras... gäller det svenska medborgare.
Ofta människor som är födda i det här landet.
Och då ÄR du svensk.
Det kan inte vara så att jag, född i Sverige av svenska föräldrar har ett starkare värde som samhällsmedborgare än ex mina barnbarn med en svensk mamma och en iransk pappa eller att de i sin tur ligger något bättre till än kompisen som oxå är född här men där båda föräldrarna är från Somalia som i sin tur ligger bättre till än min svärson som fick sitt medborgarskap för massvis av år sedan.
Det är ju helt barockt.
Ett samhälle som har olika värde på sina medborgarskap är illa ute.
Ett samhälle som för en hel dokumentär om "utlänningen Hassan som begått en massa brott", när han är född och uppvuxen i det här landet är illa ute.

Jag blir ledsen när jag hör våra folkvalda prata.
När de nästan unisont benämner flykten från Syrien som ett större problem för dem själva än för flyktingen själv.
När vi har råd med slopad värnskatt men inte med sociala reformer.
När Nyamko Saboni upprört säger "Det heter inte fängelse, det heter kriminalvård och om man ger straffrabatt åt en artonåring får han inte hela sin rehabilitering." Alltså ursäkta, men hur FAN kan man vara så verklighetsfrånvänd?! Har hon ens pratat med en enda person som arbetar på en svensk anstalt?

Och Sara Danius gick å dog.
Det är fan deppiga tider.

Puss/ Asta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare