75 år sedan

 

Ibland tar jag mej verkligen på för stort allvar.
Jag ältar mina problem, mina tillkortakommanden.
Jag ältar bristen på kärlek. Ältar mina misstag. Mina brister.
Kom igen...
Det är bagateller. Inte en jävel kommer att bry sej om det eller vem jag var 10 år efter att jag hamnat under jord.
Å vet du, det är likadant med dej.

Medan jag sitter här å nojjar över relationer, arbetsbörda, livspussel och moraliska dilemman så DÖR människor i meningslösa konflikter och i enkla diarrésjukdomar till följd av bristen på rent vatten.
De skulle vara så jävla glada över att få springa i det där ekorrhjulet och över att ha som största problem oroa sej över sitt äktenskap. Eller nåt annat banalt.
Alla vi här... som skriver och läser... har redan mer än majoriteten av jordens befolkning.

I helgen är det 75 år sedan Kristallnatten.
Startskottet på förintelsen.
Låt oss pausa och tänka på det ett par sekunder.
...
75 år sedan. En knapp mansålder.
Fortfarande finns det levande människor som var barn den där natten.
Barn som såg synagogor stå i brand, butiksfönster till judiska affärer krossas.
Barn som slets ur sina sängar. Tvingades ut i den kalla novembernatten barfota och sömndruckna.

Och i Europa växer antisemitismen och rasismen åter igen.
I Ungern. I Grekland. I Tyskland.
Nazistpartier.
I Sverige och i hela Norden breder främlingsrädslan ut sej.
Jag lyssnade på kloka insatta människor på P1 under vägen hem idag som pratade om detta och som sa att allt som egentligen krävs för att nazismen och fascismen ska få ordentligt med luft under vingarna igen är att krisen ytterligare förstärks i Europa. Att vi fortsätter att sortera människor i vi och dom och att vi skyller på "de andra."

Hur i helvete är det möjligt?
Möjligt att vi ingenting lär?
Hur kan vi fortsätta att sortera människor utefter etnicitet och religion?
Tillskriva dem egenskaper enkom på grund utav det?
Alla judar är giriga och smutsiga.
Alla muslimer mordiska och kvinnohatande.
Alla katoliker pedofiler och allmänt lågmoraliska.

SÅNT kan man ju fundera på istället.
Om man vill tänka på och oroa sej för nåt viktigt menar jag.

Puss/ Asta