Adventsmys

 

Grått, grått, grått ute.
November och januari skulle jag gärna stryka ur almanackan.
Normalt så här års brukar jag längta efter advent.
Jag har, som trogna läsare redan vet, rätt svårt för jul (den där tindrande, lyckliga, harmoniska dagen som aldrig riktigt blir vad man önskar) men älskar advent.
Fast i år känns det som om jag inte hunnit med.
Var det inte nyss sommar?

Sedan 3-4 år tillbaka har jag som tradition att ta ledigt (alltså betald semester, fy på mej) veckan före första advent för att "adventmysa."
Adventmysa är egentligen ett annat ord för att städa och putsa fönster, men det finns det väl ingen normal kvinna under 63 som tar betald semester för att utföra?
Har ni någonsin hört talas om en man som gör nåt sånt?
Alltså adventsmyser jag. Å gör samma sak. Fast jag adderar glögg, sovmornar och julklappsinköp.

Att adventsmyset kommit av sej beror inte endast på mej.
Doften av död mus gör sitt till. Svårt att känna mys då.
Att maken skaffat projektor och därmed möblerat om i vårt liiiiilla liiiilla vardagsrum med de stoooora stoooora sofforna så det ser helt galet ut å man får hoppa över sofforna för att ens komma in förtar oxå en del.
Vad är det för vits att pynta om det ändå ser för jävligt ut lixom?
Därtill kan vi plussa på lite "oro i leden" hos ett flertal familjemedlemmar och en konstant brist på pengar.
Se där ja. Helt oförklarligt är det alltså inte att jag suckar tungt över blotta tanken på att släpa fram tomtar och kulörta stjärnor.

Har ni druckit glögg än?
Moffat pepparkakor?
Inte jag. Där är jag oskyldig, vit som snö.
Men... ni känner mej.
A sinner and a saint.
Jag har druckit litervis med julmust.
Å ätit tomteskum.

Puss/ Asta