Så snackas det abort igen på alla sociala medier. Det är lika återkommande som julskyltningen. Här om dagen diskuterades det i Debatt men det valde jag bort att se.
Bland annat Lady Dahmer diskuterar frågan på sin blogg och hennes ståndpunkt har jag läst tidigare, hon har gjort tre aborter utan något problem och hon tycker att det begås för få aborter i Sverige för att det föds "hundratals oönskade barn."
Låt mej först klargöra att jag såklart är för fri abort och att konsekvenserna av att välja en annan väg vore förödande.
Det är inte allt för länge sedan kvinnor stympade sej och till och med blödde ihjäl efter aborter utförda av sej själva eller någon kvacksalvare i vårt land, det händer fortfarande i andra.
Kvinnan har en obestridlig rätt att bestämma över sin egna kropp fram till vecka 18.
Men! För för mej finns det ett oerhört stort MEN här...
Abort skall väl ändå vara en nödlösning?
Jag blir provocerad av människor som framhåller det som lika naturligt eller banalt som att laga ett hål i tanden.
Jag vill inte skuldbelägga någon... gudarna ska veta att jag inte är rätt person till det... men vi har i vårt land gott om billiga preventivmedel och vi är väl upplysta om hur en graviditet uppstår.
Vi har även ett väl utvecklat skyddsnät för att hjälpa blivande föräldrar om ex ekonomiska bekymmer föreligger.
Låt mej tvivla på att det i Sverige föds "hundratals oönskade barn om året."
Varför har vi i så fall nästan inga barn som adopteras bort?
Vad är det för siffror? Vart kommer de ifrån? Vad finns det för källor på det?
Jag tror att väldigt många kvinnor ångrar en abort i efterhand men jag tror att få kvinnor ångrar ett barn som de får upp i sin famn.
Det är vad jag tror. Utefter egen erfarenhet.
Jag vill inte skuldbelägga någon kvinna som har gjort eller kommer att göra en abort.
Men det ÄR ingen behandling vilken som helst. Det är inte som av laga ett hål eller skära bort en vårta.
Det är ett tickande liv och i vecka 12 är det ett liv med både fingrar och tår. Med ett hjärta som tickar och som förmår uppfatta beröring från utsidan.
Jag blir irriterad på uppfattningen om att man som "modern kvinna" måste vara för aborter hur lättvindigt som helst.
Det skall finnas som alternativ när allt har gått snett. Hur snett är upp till varje kvinna, ensam, att bedöma men att säga att vi i vårt land begår för få aborter är magstarkt tycker jag.
Vad tycker ni? Å varför är denna fråga så helig?
Puss/ Asta
Jag håller med dig. Blir upprörd när frågan kommer upp och bland mina egna nära o kära har det gjorts för att efter ett halvår tänkt bli gravid istället... vad tusan gör ett halvår?! Eller för att man slarvat med skydd och hoppsan,Jag kunde visst bli gravid, typ...blir skogstokig på sånt...
SvaraRaderaJag håller med dig. Blir upprörd när frågan kommer upp och bland mina egna nära o kära har det gjorts för att efter ett halvår tänkt bli gravid istället... vad tusan gör ett halvår?! Eller för att man slarvat med skydd och hoppsan,Jag kunde visst bli gravid, typ...blir skogstokig på sånt...
SvaraRaderaJag håller med dig. Blir upprörd när frågan kommer upp och bland mina egna nära o kära har det gjorts för att efter ett halvår tänkt bli gravid istället... vad tusan gör ett halvår?! Eller för att man slarvat med skydd och hoppsan,Jag kunde visst bli gravid, typ...blir skogstokig på sånt...
SvaraRaderaJag håller med dig. Blir upprörd när frågan kommer upp och bland mina egna nära o kära har det gjorts för att efter ett halvår tänkt bli gravid istället... vad tusan gör ett halvår?! Eller för att man slarvat med skydd och hoppsan,Jag kunde visst bli gravid, typ...blir skogstokig på sånt...
SvaraRaderaJag är med dig, självklart ska rätten till fri abort finnas. Men vi lever i ett välutvecklat land, och jag tvivlar på att et finns personer som inte vet hur barn blir till. Använd skydd om man inte vill bli gravid!! Abort borde vara en nödlösning!
SvaraRaderaFri abort är viktigt! Det är också viktigt att vi slutar skuldbelägga!
SvaraRaderaJag tror att de flesta av oss någon gång i livet varit lite oförsiktig, kanske glömt ett p-piller, litat på att killen drar sig ut i tid, chansat utan kondom, trott på en "säker period" eller vad som helst och sedan pustat ut när mensen dykt upp. Har jag fel? Ibland är vi oansvariga, betyder det att vi mot vår vilja ska tvingas bli föräldrar?
Som LD skriver, en abort är en abort är en abort.
Ingen annan har med att göra vad som lett till att kvinnan väljer en abort.
Jag blir så dubbel när det här diskuteras. Får inte ihop mina åsikter, tankar och känslor.
SvaraRaderaJag tycker att det är en viktig rättighet som ska finnas kvar.
Och om det ska finnas så ska det anses rätt oavsett orsak. Det kan inte vara okej ibland och ibland inte. Antingen är det okej att abortera foster, embryon eller så är det inte det.
Samtidigt så är det inte bara ett kirurgiskt eller medicinskt ingrepp. Man tar bort ett liv som är påväg att bli ett barn. Jag hoppas aldrig jag hamnar inför det valet. Känner personer som bäst på sorg efter det i många många år.
Och samtidigt så är det en gränsdragning vid när barnet föds, existerar utanför kroppen. Det blir något annat. För mig och många andra är det såklart skillnad på att döda en bebis, ett barn eller att abortera ett foster.
Och så här går mina tankar runt, utan att komma fram till mål.
Min fundering är bara om detta verkligen är ett så stort problem som du beskriver det. Är det verkligen så att människor överallt nu talar om och tycker att det begås för lite aborter? Jag har inte sett debatten överhuvudtaget på sociala medier faktiskt, inte så att jag uppfattade att vi står inför en stor samhällsförändring eller syn på aborter. För mig är det enkelt, rätten till abort är extremt viktigt i ett samhälle och allra viktigast kan jag tycka att det är att vi kvinnor står upp för och stöttar våra medsystrar som genomgår det av de ena eller andra skälen. Det sista vi vill ha är det fruktansvärda skuldbeläggande som vi möter i exempelvis USA eller katolska länder. Mycket mycket viktigt att vi inser hur stor den här frågan är för kvinnans rätt till självbestämmande över sitt liv. Sedan är jag som sagt skeptisk till att detta verkligen är en mycket större debatt än att L.D lyft frågan som hon gör med många andra viktiga ämnen, på ett närmast provocerande vis men jag tror inte att hon har någon praxisskapande makt med sig. Men diskussionen är bra, det är viktigt att vi aldrig tar vad vi har för rättigheter för givet.
SvaraRaderaJessica i Malmö
Jag håller helt med dig i allt du säger! Även om barnet inte är planerat och föräldrarna får vånda under en period där i början....så är det nog i slutändan väldigt få som ångrar sig i efterhand, utan det barnet blir lika välkommet som de andra i slutändan. Ja och en abort är en nödlösning jävlar i mig.
SvaraRaderaJag tycker att det är upp till var och en att bestämma om sin kropp, och jag tycker som du att aborter är det sista valet, när andra förebyggande åtgärder inte fungerat. Men jag tror oxå att vi alla är olika och har olika lätt att ta beslut och sedan inte titta tillbaka och ångra oss. Alltså, för vissa är det ett svårt beslut och något de sedan mår dåligt av länge, kanske hela sitt liv. För andra aär det ett beslut bland andra och något de inte tänker på när det är gjort. Jag tolkade Lady Dahmers inlägg som ett sätt att stödja dem som INTE känner oro, sorg och ångest efter ingreppet, eftersom det är de känslor kvinnor FÖRVÄNTAS ha. För som vanligt, kvinnor styrs in i HUR de ska känna, och känner de inte så är det nått fel på dem. Jämför med våldtäktsoffer som inte mår tillräckligt dåligt efter en våldtäkt, då misstror omgivningen att det faktiskt var en våldtäkt... Jag fick själv ett tidigt missfall under en period när jag och mannen försökte bli med barn. Jag gjorde en skrapning och så var det med det. Jag sörjde inte, tog det bara som något som händer, gick vidare i livet. Det är tydligen inte normalt, det har jag fått höra ett antal gånger. Jag "har inte sörjt klart" får jag höra ibland...
SvaraRaderaTycker det är bättre att låta adoptera bort barnet om det "oönskat"
SvaraRaderaFast riktigt så enkelt är det ju inte, det kräver ju samtyckte från både mamma och pappa och har du exempelvis blivit gravid med en psykiskt instabil person kan det näst intill vara omöjligt.Det är bara ett av många scenarior som kan vara en anledning till en abort. Barnet är kanske inte alltid "oönskat" men det liv som finns att erbjuda barnet kan definitivt vara det. Det är det farliga när man börjar prata om att abort endast ska vara ok under synnerligen ömmande omständigheter. Vem ska avgöra detta? Kommer skuldbördan ligga på kvinnan? Och jag tror verkligen inte att det är så enkelt att bara "genomgå graviditeten" för att sedan adoptera bort det med allt det innebär av komplikationer och arbetskraftsbortfall. Kommer mannen då på något vis bidra ekonomiskt? Nej, det är överhuvudtaget inte en fråga att börja dra i för att eventuellt ifrågasätta kvinnors beslut att genomföra en abort.
RaderaAtt abort givetvis ska vara en nödlösning är inte en särskilt kontroversiell ståndpunkt, det tror jag däremot är den allmänt vedertagna uppfattningen i samhället och ingen särskild extrem åsikt att ha.
Jag har läst. Och funderat. Och jag är helt inne på Frejas linje. Att debatten var lite provocerande ställd så för att kvinnor som gjort aborter BORDE känna något och sörja - lite som botgöring för sitt slampiga beteende.
SvaraRaderaJag håller med om att abort borde vara allra sista utvägen. Men det trodde jag faktiskt att det var?! Rent generellt? Och jag tycker absolut att varje kvinna själv äger det beslutet. Punkt. Jag tycker också att man skall ta sitt ansvar INNAN man har sex. Vill man ha barn? Vill man inte?
Jag har två barn. Har varit gift i snart 20 år. Är 41 år gammal. Jag har haft ett missfall i fjärde månaden och jag har gjort en abort. Jag har inte sörjt något av de förlorade fostren. Och jag har inte mått dåligt över mitt beslut. En enda gång. Och jag anser att både män och kvinnor är lika ansvariga för att skydda sig.
kram