Annanas frågade om mitt "Nej till surrogatmammor."
Det är en svår fråga. Kanske den svåraste jag tog ställning till i mitt "Ja eller nej inlägg."
Jag förstår... och samtidigt kan jag aldrig fullt ut... den barnlängtan som barnlösa par hyser. Jag förstår att det är en stor sorg. Barn är för så väldigt många av oss essensen... ja själva meningen... med livet.
Annanas säger att hon skulle kunna tänka sej att bära någon annans barn.
Jag vill inte låta överlägsen eller för mer men jag tror att det är oerhört svårt att veta innan man har varit gravid.
De flesta kvinnor som varit gravida vet hur man under graviditetens gång fäster sej vid det lilla livet. Den lever där, växer tätt under ens hjärta, och barnets rörelser blir något att älska och lära känna.
Att utan att ha varit med om den känslan och den kärleken gör det omöjligt att kunna ta ställning till att man efter 9 månader och en sju helvetes smärta är beredd att ge bort sitt barn.
Jag skulle aldrig göra det. Aldrig kunna det. Inte ens för mina egna barn.
Problemet med surrogatmödraskap är att det är ett skitigt jobb.
Det är en sorts prostitution där kvinnans kropp utnyttjas för att ge någon annan lycka.
Idag västerländska välbärgade unga par som köper en fattig kvinnas kropp för sin egen lyckas skull. Sina egna behovs skull.
Man skulle förstås kunna tänka sej ett surrogatmödraskap som inte handlar om pengar. Där ingen ekonomisk ersättning utgår. Men hur kontrolleras det?
Hur ska myndigheter, sjukvård och andra kunna veta att denna kvinna ställer upp att bära ett annat pars barn utan att hon betalas under bordet.
Å vad händer om hon ångrar sej någonstans på vägen?
Vid de första fosterrörelserna? När hon får upp den kladdiga ungen på sitt bröst?
Vems är barnet då?
Vem har rätt till detta barn?
Kvinnan som burit det å fött det eller paret som satsat både gener och hopp?
Det kan låta förmätet av en fyrabarnsmamma att säga att alla tyvärr inte får barn.
Det är ingen mänsklig rättighet att få barn.
Ändå är det många som får barn som kanske inte borde fått det och oändligt många fina människor så som min Lillebror som skulle ha blivit en underbar förälder men som aldrig får chansen.
Men kvinnans kropp är hennes. Inte att köpslå med. Tillslut landar jag ändå i den slutsatsen.
Puss/ Asta
Asta jag har varit gravid. Tre ggr. Inte i nio månader men jag vet hur det känns atr förlora barn. Jag vet känslan av den lilla räkan. Alla kanske inte kan få barn eller skall ha barn men kan/vill man hjälpa så skall man få göra det. Jag kommer inte att skaffa barn på det viset.men skulle jag få frågan, skulle jag ha den medicinska möjligheten att göra det för någon så skulle jag bära ett barn för en annan. Oavsett känslan vid bortlämnandet! Kram och puss
SvaraRaderaMen jag förstår dina tankar... kram igen
SvaraRaderaKram till dej med. Jag vill inte låta förmäten och är glad att du inte verkar tolkat det så.
RaderaDet vore ändå intressant och kul om du tittade på och besvarade mina argument och svårigheter jag ser.
Vem "äger" barnet osv. KRam
Så länge fattiga kvinnor exploateras för att rika barnlösa ska få sitt/sina barn tycker jag att det är fel! De enda som borde få bli surrogatmödrar är välbeställda kvinnor som kan göra det enbart av välvilja. Och om kvinnan ångrar sig någonsin borde hon ha rätt att vara delaktig förälder. Om det hade varit lagligt med fler än två juridiska föräldrar hade det varit det optimala.
SvaraRaderaJag kan ju utgå från mig själv och jag skulle inte kunna bära nåt barn i min mage o sen ge bort det. Barnet skulle kännas som mitt och jag skulle gå galen. Jag kan inte göra den tjänsten till nån.......Sen det här med att man utnyttjar kvinnor i andra länder som gör det pga fattigdom. Nä. Det finns ju också risker för mamman med en graviditet så nej, Även om jag lider väldigt med dom som inte kan få barn. En oerhörd sorg...
SvaraRaderaHej ville sitta vid dator när jag svarade på din frågeställning. Nej du lät inte förmätet inte för mig i alla fall.
SvaraRaderaJag tycker för att vi inte skall utnyttja den fattiga kvinnan så som kan ske i dag, att hon får betalt för att bära fram en annans barn. I stället tycker jag att det bör vara ok att göra det här. Och ja det bör finnas en ersättning för det, då den gravida kvinnan utsätter sig för risk, förlorar lön mm. Det borde finnas en utredningsgrupp i varje landsting alternativt kommun som handlägger, stöttar och ser till att regler följs. De som äger barnet är den biologiska förälder/ar, de par som "beställt barnet om du förstår vad jag menar (låter så fel med beställt men hittar inget bättre ord) Nej kvinnan får ej ändra sig, klart att hon kan göra det men hon har ingen rätt till barnet annat en vad som kommit överens om tidigare. Och som skall stå inskrivet i avtal. Det finns ju kvinnor i dag som redan gör detta utan att ångra sig, enbart för att hjälpa till, utan att vara i en utsatt situation. kram
Jag vill att det skall vara så dels för att skydda de mindre bemedlade kvinnor som i dag utsätts för det här och gör det för att de då har en chans att få lite kr av rika barnlösa. Samtidigt är det så att den fattiga kvinnan kan göra det av en vilja att hjälpa samtidigt som hon får betalt för det så ser jag inget fel med det. Men det måste kontroleras bättre än vad det görs idag.
Att få barn är ingen rättighet nej.