Hane eller tik

 

Tik eller hanhund?
Jag ställde frågan på min sida på facebook och jag ställde frågan i en sluten hundgrupp.
Det är intressant, man får så olika svar och många är väldigt kategoriska med vad de föredrar.

Jag har haft 2 hanhundar och 2 tikar... plus att jag tog väldigt mycket hand om min mosters rottweilerflicka i sena tonår.
Hanar och tikar har olika fördelar tycker jag...

Om man generaliserar mycket (för det gör jag nu) så är hanarna mer intresserade av omvärlden. Lite mer flyktiga i sin kontakt. Lite mer upptagna av dofter å annat.
De är ofta lite hårdare. Mer hårdhänta, mindre lyhörda för tillsägelser.
En hanhund skall hålla på å lukta och pinka in revir överallt men å andra sidan är de jämna i humöret.
En tik är ofta mer familjär. Mjukare och faktiskt intelligentare.
Min erfarenhet av tikar är att de kan vara nog så bitchiga mot andra hundar som hanar kan. De menar mer allvar med i sina konflikter med andra hundar och vill inte bara mopsa upp sej.
Löpen är det minsta tycker jag även om många hanhundsälskare framför just detta.
Hormoncykeln över lag skulle jag hellre vilja säga. Under ett halvår är det som att ha tre-fyra olika hundar.
Värst och jobbigast har jag upplevt tikarna 2 månader efter löp när de blir skendräktiga och ska bädda överallt, pipa, klänga under huden på en, vakta bebisar och allt vad de pysslar med.

Det är alltså hugget som stucket. Jag känner mej mer som "tikmänniska", det känns som om jag förstår en tik bättre å hon mej, men efter Märta är jag livrädd för livmoderinflammation som drabbar var 4:e-5:e tik och kan vara mycket allvarligt. Det är höga odds.

Gottfrid är en enklare hund än vad Märta var på så många sätt men allt är inte könsbundet.
Han är positiv och vänligt sinnad till sin omgivning. Han är nyfiken och godtrogen.
Han är mer bunden till mej och tycker att jag är det mest spännande som finns.
Han är oxå betydligt mindre intelligent än vad hon var å kommer inte på lika mycket hyss. Hundars intelligens används ju inte alltid till det ägaren tycker är käckt eller lämpligt.
Han har vakt i sej som alla Dogue de Bordeauxer men lägger inte alls samma allvar och tyngd bakom skallen.

Sen är han svårare genom att han är så härdhänt. Han leker hårt och tar i ordentligt med både tänder och tassar. Jag har alltid blåmärken på armar och ben.
Han verkar inte förstå hur tung och stor han är och kan hoppa från golvet rakt upp i huvudet på en när man ligger å läser. Han har oxå svårt att bryta sin lek om man säger "aj" eller "nej" och jag får nästan alltid låta arg för att han ska bry sej.
Så var min tidigare hanhund oxå.
Han kunde liksom "passa på" att ge en ett tjuvnyp när han lekte. Han... Baron... kunde dessutom dundra rakt in i benen på en när han kom springande å var lös.
Så gör inte Gottfrid tack å lov för det gör ONT!

Just nu njuter jag av min hanhund. Han är underbar och en på miljonen.
Lär aldrig få en sån kille igen.

Puss/ Asta