Många människor verkar provoceras av mitt förhållande till min hund.
Av att jag inte behandlar honom tillräckligt "hundlikt."
Det finns en massa regler som en hund måste ha tydligen för att leva ut sitt hundliv.
"Det är ju inga bebisar. Han är en hund!"
En hund kan han tydligen inte vara när han får människomat i sitt hundfoder.
Å en hund måste ligga på golvet... "för det är ju det hundar gör."
De ska inte få godis varje gång man varit å handlat och ABSOLUT inte tigga vid bordet. När min hund får sitta MED vid bordet får folk krupp.
En hund skall inte gullas med i tid å otid.
Man ska vara auktoritär. Även om en auktoritär läggning inte ligger naturligt för en.
De ska inte få lördagsgott.
De ska behandlas olika när man lär dem "trix" som att räcka vacker tass och när man lär dem passera andra hundar utan att slänga sej i kopplet.
Det första är nämligen en dressyrkonst. Det andra är uppfostran.
Å DET är skillnad... tycker förståsejpåarna. De som "kan hund" och tycker att "hundar ska få vara hundar."
Mmmm.
Nu tänker vi till lite.
Vi jämför våra hundar med vilda vargar. Det älskar alla hundägare att göra.
Själva essensen av hunden. Instinkterna. Urmodern.
Men i tusentals och åter tusentals år har vi domesticerat vargen till att bli "hund."
Till att behärska och fungera i långt fler situationer än vad vargen kan.
Att ständigt fungera i en värld fylld av främmande flockar, bilar, skänande ungar å allt vad det är.
Att inte slänga sej efter en annan hanhund som inkräktar på din hunds revir är väl verkligen ett dressyrtrix om något?!
Hunden är ett flockdjur. Det allra mest naturliga är att få vara med sin flock och nära sin flockledare.
Det gäller vid ätande, det gäller vid vila och det gäller vid aktivitet.
Den undergivna tigger mat av den ranghögre.
Det är ett helt naturligt beteende för alla flockdjur.
Man äter tillsammans och den ranghögre delar med sej av sin mat.
Det gäller beskydd. Sov nära mej om natten. Så tar jag hand om faror som kan tänkas dyka upp.
Den ranghögre tvättar, plockar, gullar och fostrar den ranglägre.
Våra tama hundar blir aldrig vuxna individer inom flocken. De är våra "barn" som ständigt kräver omsorg, i ett vilt tillstånd hade vi "skickat iväg dem" och så gör vi inte med våra hundar.
Jag kan hålla med om att våra tama hundar får långt bättre mat och kostar mycket mer än vad fattiga människor i u-länder gör.
När jag köper grisöron till min hund för 50-60 kr i veckan är det en lyx jag unnar mej (och honom) precis som jag unnar mej lyxen att själv äta flera gånger om dagen, att spla ut hundratals liter rent vatten i en varm dusch osv.
Prioriteringar gjorda av dem som har råd.
Det finns ingenting naturligt med att hunden ska sova på golvet å nedervåningen själv medan övriga flocken huserar i sängar på övervåningen.
Det finns inget naturligt med att hunden ska lämna rummet när husse å matte äter.
Det är inte mer naturligt för en hund att passera en annan vuxen hanhund än att räcka vacker tass.
"Att vara hund" är inte att bli behandlad som en andra klassens familjemedlem.
Därmed inte sagt att alla måste hålla hund som jag gör, men kalla inte mitt sätt mer onaturligt än ditt.
Puss/ Asta
Ah, det där är en svår fråga. Litegrann som när någon anmärker på hur man uppfostrar sitt barn. Svårt att se om man gör rätt eller fel, för det är ju omöjligt att vara objektiv. Man ska nog lite på den beryktade magkänslan där. Själv vet jag att jag har rätt så länge jag känner mig lugn och trygg i mina beslut hur mycket än någon expert tycker annorlunda. Känner jag mig sårad och defensiv så brukar jag överväga möjligheten att det kanske ligger någon sanning i att jag kan bära mig bättre åt. Jag vet inte hur gångbar den metoden är i alla sammanhang... men den funkar för mig.
SvaraRaderaDet är väl så att det finns så oerhört många åsikter om hur hundar ska vara, uppfostras eller tränas.....man får nog hitta sitt eget sätt som passar. Våra hundar ligger i sofforna och i sängarna. De mår bäst av att vara med oss. Hundarna tar väldigt stor plats i våra liv. Det har folk synpunkter på. De har också synpunkter på att de vill sitta i knäet, är för livliga, tycker för mkt. Men nåja det är vi som lever med dom och de är livliga utomhus men lugna inne. Hursomhelst bor vi här hemma och då får folk ta det som det är. Är folk rädda förstås, då stänger jag undan hundarna-sånt har jag respekt för.
SvaraRaderaSen skämma bort o mat......ja bara det fungerar och hunden får i sig det den ska ha. Men om jag skulle ge mina flera grisöron i veckan så skulle de bli sjuka...så just den är väl inte så snäll mot mina hundar i alla fall. Men jag lagar egen mat till dom...och tillsätter vit/kalk/mineraler, fett etc. Så mina är väl troligen felbehandlade där enligt många. Men jag tror inte på att bara ge torrfoder...det är för sterilt (om man bortser ifrån kvalsterbajset i det) ja o en massa konstigt i många foder o för lite mineraler o vit. Så rätt eller riktigt - jag gör det jag anser är bäst för mina hundar o min ras. Men det är samma där....det finns tusen uppfattningar om foder.....
Sen tror jag ändå på ledarskap, ett lugn från ens egen sida. Jag kan också def skilja på att lära hundarna trix o säga ifrån. Skulle aldrig vara neg vid trixinlärning, men om de snor mat som de VET om att de inte får då säger jag allt till dom. Så då hör jag väl också till de däringa förståsigpåarna då förstås. Sen tycker jag att hunden behöver ha en ledare....även om jag inte ränner runt här hemma och är auktoritär om dagarna. Jag tycker mig se en tydlig rangordning hundar emellan också, även om det inte ofta är bråk. Vad gäller hundmöten så tror jag inte det finns ett sätt...utan många sätt att lösa det på......beroende på hund och hur illa det har blivit. Men fungerar kontaktövningar så är väl det jättebra.
Ja folk tycker väldigt mkt och olika om det här med att ha hund.
Bra rutet! Många tycker jag har ett "osunt" förhållande till mina katter, som får vara med oss överallt, sova med oss, vi leker och daltar med dem och den av dem som vill tigga vid bordet (abyn) får ofta en egen stol och en egen tallrik där vi serverar utvalda godbitar från våra tallrikar till honom. Men å andra siden vet de mycket väl var de inte får vara (fast de inte alltid följer det) och de varken klöser eller biter oss när vi håller på med dem av olika anledningar, till exempel medicinering...
SvaraRaderaMina katter är katter, jag förmänskligar dem inte, jag vet att katter inte är flockdjur och att de därför fungerar på annat sätt än både människor och hundar, men min familj är inte begränsad till att bestå av människor.,. I familjen ingår även katterna och de ska behandlas som familjemedlemmar, den som har problem med det är inte min vän!