Det här med att duga

 

Satt på toa å pinkade medan jag bläddrade igenom en tidning och såg den här bilden.
Jag vet inte varför den fastnade, man ser ju snygga tjejer i reklamens värld hela tiden, men den gjorde det och jag funderade...
Undra hur det KÄNNS att vakna upp varenda dag och vara så där snygg?!
Undra hur det KÄNNS att åka å handla, ta en springtur, käka en bit mat ute och vara så där snygg?!
Nej, jag vet att hon är fixad å trixad och sminkad av de bästa och därefter körd i fotoshop ett par varv... jag vet, men grundförutsättningarna har hon ju.
Å hon är inte många år yngre än vad jag är.
Jag vill oxå se ut så där!

Åhhh vad det är svårt, för att inte säga omöjligt att inte hålla på att jämföra sej med andra. Alldeles oavsett om intellektet förstår att jag blir varken snyggare, smalare eller präktigare för att nån annan är på sitt vis.
Jag är jag.
Dessa tankarna med att duga kommer alltid till mej inför advent. När jag ska adventsstäda. Trogna läsare har läst det även tidigare år.
Jag har något slags inre krav på mej om en viss standard för att... ja, duga i mina egna ögon. Jag har alltid högre mål än vad jag orkar förverkliga.
Å sen, när jag slitit en hel dag med att skura skåpluckor eller vad det nu månde vara så känner jag mej ändå som en skurk... eller en sämre människa... för jag vet vad jag struntat i och fuskat med.
Nämnde det för Mini idag när hon höll mej sällskap medan jag svabbade skåpluckor.
Hon sa att "det blev fint" och jag sa att jag inte städat INNE i skåpen och att sånt får mej att känna mej som en sämre mamma.
Mini blev förvånad, fattade inte hur jag menade... Hur kan skåpluckor ha med din roll som mamma att göra?!
Nej, det är sant...
Men varför känns det så då?

Ja inte vet jag...
Kanske hör det till barndomen. Till att det var så jävla viktigt för mormor och för mamma att adventsstäda. Vi barn fick minsann hjälpa till, massor, och vi fick veta att det blev ingen jul å inget roligt för än allt var klart å fint.
Vi höll på långt in på julafton och missade ofta början av Kalle Anka för att vi diskade porslinet i skåpen eller skurade under badkaret.
Jag har varit mycket noga med att mina barn bara ska roa sej på julafton, helst ska vi allihopa det, men det funkar inte alltid.
Ändå lever nog den där känslan kvar inom mej.
Så fånigt. Mina barn å barnbarn bryr sej så klart mer om ifall jag är harmonisk och glad över advent å jul än om ugnen verkligen är skinande blank.
Känsla och förnuft hör inte alltid ihop.

Puss/ Asta