Jag lyssnade en sväng på Karlavagnen på väg hem från jobbet idag.
(Jo jag vet att jag börjar många inlägg så, men det är ju sant, det är ett himla bra program.)
Idag talade de om "smartphone beroende."
Det har kommit larmrapporter från alla möjliga håll och nu senast från Bris som menar att dagens barn far illa av att föräldrarna inte är närvarande, att de hela tiden tittar ner i sina telefoner. Dagens förälder lägger 17 aktiva minuter om dagen på sina barn och 74 minuter på facebook.
Alltså, jag vet inte...
Visst har vi människor verkligen förändrat vårt sätt att vara och umgås genom smarta telefoners stora utbredning.
Vi är ständigt uppkopplade, ständigt nåbara, vi söker allt mer bekräftelser på sociala medier och det är inte längre ett etikettsbrott att snegla ner på sin iphone medan man fikar eller sitter på en parmiddag.
Jag går själv runt med telefonen i näven för jämnan.
Kollar av facebook, kommentarer från bloggen, spelar nåt drag i wordfeud, drar iväg ett sms, kollar nyheterna, checkar vädret imorgon... ja, ni vet själva.
Jag gör det hemma, på jobbet, i bilen, bland vänner... eller ja, skulle ha gjort om jag nu umgicks med någon. :)
Men alltså, var tid har väl sitt?
Ett tag för länge sedan pratade man om att alla såg på tv jämt.
Glodde på den där jäkla dumburken.
Å sen kom datorerna. Å laptoparna. Å nu då telefonerna. Paddorna.
Barn blir inte längre sedda och bekräftade?!
Jag tycker att barn blir sedda, bekräftade och får höras SOM FAN nu för tiden.
När jag var liten på -70 talet så var barn skuggfigurer till de vuxna.
Vi skulle leka för oss själva och helst utomhus.
Vi var ute hela dagen och kom hem när det blev mörkt.
Eller så lekte vi på våra rum.
Våra föräldrar gick inte runt och bekräftade oss.
Å när mina föräldrar var små...
Vilka föräldrar hade tid att sitta och se på ungarna när de lekte?
Eller lust?
Jag tror att föräldrar, i alla generationer, generellt sätt har tyckt att det är svintråkigt att hänga på en lekplats en ruggig februariförmiddag och se på när ungarna gungar... i evighet.
Nej, tvärtom. Alla smarta telefoner till trots så tror jag att barn och omyndiga personer aldrig blivit så sedda, bekräftade, beundrade när de pärlar pärlplattor som de blir här å nu.
Ett barn behöver inte bli stirrad på och underhållen 24/7.
Jag tycker det är trams.
Vad tycker du?
Puss/ Asta
Det är ett etikettsbrott att sitta och titta på sin mobil, wordfeuda, chatta what ever när man sitter och pratar med någon. Jag tycker det är ohyggligt kränkande mot den man talar till. Det händer sällan mig men jag funderar nästa gång på att rycka loss mobiltelefonen från vederbörandes hand och dänga den i marken för att sedan bara gå.
SvaraRaderaHåller med Anders. Detsamma gäller mot barnen. Är man på lekplatsen kan man iaf vara närvarande. Sittter man och målar behöver man väl inte kolla sin mob hela tiden... tv,n sitter där den sitter och mobilen har man med sig överallt. Jag håller med dig till viss del men inte allt :) kram
SvaraRaderaHm, hade skrivit en lång kommentar som försvann...
SvaraRaderaMen i stort sett tycker jag det är otrevligt att sitta med telefonen när man pratar med någon eller vid ett matbord.
Trots att jag ALLTID har min mobil i närheten, om jag inte är bortbjuden eller har gäster, då ligger den kanske i hallen eller i min jackficka.
Kram
Barns läs o skriv.utv blir allt sämre. 20% av alla pojkar i årskurs nio har ngn form av läs o skrivsvårigheter. Barn har allt sämre språkförståelse o begreppsuppfattning. Det har säkert en hel del att göra med ökat dataanvändande men har troligtvis även o göra med allt mer stressade föräldrar. Föräldrar läser allt mindre för sina barn,skrämmande utveckling...Finns t.o.m föräldrar som "skryter" om att de aldrig läst en bok för sina barn...pinsamt! Om då föräldrar nu dessutom svarar sina barn kortfattat o med torftligare språk med blicken på sina telefoner så uteblir många värdefulla samtal. Föräldrar och barn är stressade idag. De har inte många timmar tillsammans per dag o många barn känner nog att de får för lite tid med föräldrarna. Att ge sina barn ett rikt språk underlättar så mycket för deras framtida inlärning. Och det sker inte genom ännu mer upptagna o frånvarande föräldrar! (kanske fysiskt närvarande med inte mentalt då tankarna är tex på facebook). Nej fram för mycket samtal med barnen,närvaro från föräldrarna,varför inte intressera sig för vad barnen gör på tex kvällsgympan,då man inte setts på hela dagen o barnet gör allt för o få lite uppmärksamhet från den vuxne. Och läs för era barn! samtala om bilderna. Samtala om vardagen. Skit i telefoner o paddor o allt vad det är o ägna er ngr timmar per dag åt era ungar.
SvaraRaderaNej trams tycker jag nog inte att det är ändå. Barn som lärt sig något nytt vill såklart visa sina föräldrar, de vill bli bekräftade och jag tycker att det känns rätt sorgligt när föräldrarna inte kan titta upp från sina telefoner och på riktigt umgås med sina barn. Detta helt oavsett hur föräldrar "gjort i alla tider". Med det inte sagt att man måste underhålla och bekräfta sina telningar precis hela tiden, då kommer de att få ett annat problem när de blir lite äldre... Barn behöver kunna underhålla sig själva och det är även rätt nyttigt att lära sig att "ha tråkigt" tror jag.
SvaraRaderaJag har själv svårt att slita mig från datorn ibland (är hemma med en liten på 15-månader) och jag får ibland säga till mig själv att nu är det fan dags att köra lite leksaksbil, "läsa" med ungen eller gå ut och leka när jag känner att jag suttit lite för länge.
Det finns en poäng det du skriver ... Tider förändras och vi med ... Ouppmärksamhet tror jag inte i första hand hänger på om man håller sig uppdaterad på olika vis ... varken tillsammans med barnen eller i andra sammanhang. De flesta kan uppföra sig som "folk" - tror jag, avarter finns ju alltid i alla möjliga situationer! /Mormor
SvaraRaderaNäe, jag håller inte med dig Asta. Tycker det ser illa ut när föräldrarna har luren i örat när de är med sina barn. Drar barnvagnen med ena armen och har telefonen i den andra. Ingen kommunikation med barnet.
SvaraRaderaDet är förskräckligt att flera öppna förskolor tvingas sätta upp lappar om mobilförbud.
Var med barnen. Prata med dem och framförallt LÄS för dem. Det har ju visat sig att få föräldrar läser för sina barn. Det gjorde de iallafall på sjuttiotalet!!!
Tack!!!! Jag kunde inte ha sagt det bättre själv!!! ;)
SvaraRadera