Nu väljer vi glädje

Min semestervecka är över och på tisdag börjar jag att jobba igen.
Det är blandade känslor.
Till min natur är jag lat och hade jag haft pengar så jag klarade mej hade jag inte jobbat en dag till (alltså egna pengar, jag skulle inte vilja tilldelas "veckopeng" av en partner.) I själen är jag en evig tonåring som suckar tungt över alla former av krav och förpliktelser.
Samtidigt så vet jag att jag mår väl av lite rutiner och vardag att hänga upp livet på. För mycket tid att grubbla gör mej alltid förr eller senare missmodig.
Och jag har ju ett fantastiskt roligt jobb. Det har jag verkligen så det kunde verkligen vara värre.
Det är bara vemodigt att det är över. Och mörkret som kommer känns så... långt.

Men höst-vinter brukar gå ganska bra tycker jag. I början av hösten brukar det till o med kännas vilsamt. Sedan kommer advent med ljus och glitter å den där eviga förhoppningen om en fridfull och magisk jul.
Det är väl just januari som är evighetslång. Mörkret som aldrig släpper taget. Får nog planera in lite skojigheter där.

Denna semestervecka har varit fantastiskt skön trots att det inte varit något strandväder. Jag har lagt mej i hyfsad tid på kvällen, gått upp i rimlig tid (nåja, rejäl sovmorgon i de flestas ögon), tränat fem av sju dagar och varit mycket med Bente-Nora å lyssnat på massor av böcker. Jag har fått ett barnbarn till, träffat de flesta av mina barn och barnbarn å även hunnit hänga med några vänner.
Jag har börjat köpa lite höstkläder men ännu inte rensat ut sommaren.
Sådant jag mår väl av med andra ord.
Jag är väl redo. Så redo jag kan bli.

Som en på Instagram skrev lite ironiskt: Nu väljer vi glädje hör ni!

Puss/ Asta