tisdag 4 augusti 2020

Asta recenserar "Vargarnas tid" av Elisabet Nemert

Vargarnas tid

Jag har lyssnat på "Vargarnas tid" av Elisabet Nemert.

Detta är en roman som utspelar sej strax innan och under Andra Världskriget i Stockholm.
Berättelsen utgår från syskonen Magdalena som är frilansjournalist och Nils som är livmedelbutiksägare. De kommer ur enkla förhållanden.
In i handlingen kommer snart rikemansgossen Carl-Magnus som i sitt första möte med syskonparet beter sej arrogant och överlägset. En ung man som lever för nöjen och kickar och som ser ner på människor som får arbeta för sitt uppehälle.
Han svärmar för Hitler som är en uppseglande stjärna borta i Tyskland och beundrad långt utanför dess gränser.
Under en resa i Tyskland får han ett uppvaknande i vad nazism är i realiteten och efter det blir han (hoppsan!) hur sympatisk och jordnära som helst.
Magdalena och Carl-Magnus träffas igen och kärlek uppstår.
Brodern Magnus förälskar sej på sitt håll i en av sina butikschefer, Viveka vill jag minnas att hon hette. Lite mot sin vilja för han finner henne initialt hopplöst irriterande och med bristande ödmjukhet (hoppsan igen!)
Viktig för handlingen är även Magdalenas förmögna väninna som mer eller mindre flyr Sverige till USA och via henne får Magdalena ovärderlig information om judarnas situation och Hitlers framfart.

"Vargarnas tid" är en roman om beredskapsåren med som beskriver viktiga historiska händelser. Kristallnatten, Vinterkriget när de fiska krigsbarnen anlände i tusentals till Sverige, Värlskrigets olika skeenden, räddningen av de danska judarna där 7000 judiska flyktingar på 1 vecka fick hjälp att fly till Sverige.
Trots det tunga ämnet lyckas Elisabet Nemert skriva en påtagligt banal berättelse där den på sina håll är så banal och så förutsägbar att den är närmast plågsam att lyssna på emellanåt. Det är synd, för trots att jag läst många böcker om denna tid så fanns det händelser som jag inte kände till och det var även intressant att följa svenska regeringens handlande och resonerande.

Det var den första romanen jag läste av Elisabet Nemert, en författare jag förstått efteråt är rätt hyllad. Jag kommer inte att läsa fler.
Romanen får 3-. Knappt godkänd. De bra styckena är som sagt beskrivningen av Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet under denna tid som kriget varade.
Det är delvis karaktärsbeskrivningarna och framförallt de förutsägbara romantiska partierna som är tröttsamma på gränsen till pinsamma.

Puss/ Asta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare