Ett förutbestämt öde, slumpen eller Guds hand?

Just nu lyssnar jag på Lo Kauppis "Två vita dvärgar." Har väl hört ungefär 40% av boken och den väcker en massa tankar. Ställer upp dörren för känslor och funderingar vidöppet. Precis så som bra litteratur ska.
Kort... mkt kort för det kommer recension senare... handlar det om hur Lo Kauppi (som föddes Lena) efter år av amfetaminmissbruk och ätstörningar håller på att dö av att läckande kondompaket fyllda med amfetamin i magen får en andra chans.
Ett nytt liv. Berättelsen blir till två parallella. Lo som tar chansen/ Lena mäktar inte med det utan fortsätter sitt destruktiva liv.
Vad är det som gör skillnad? Vad är det som gör att en människa klarar sej och en annan inte?

Kring detta har jag ju funderat mer än ett halvt liv. Ja nästan ett helt...
När jag var liten... redan som sju-åtta åring... var jag övertygad om att jag skulle bli narkoman. Min mamma förstärkte det genom att alltid påtala att jag var "Straffet för hennes synder" och att hon önskade att jag var hälften så snäll/ duktig/ begåvad/ tacksam/ smart som min bror. Han... han var enastående och skulle bli läkare.
På alla utvecklingssamtal i skolan var jag drömmaren/ slarvern/ den obstinata medan min bror fick idel lovord.
Ändå blev det tvärt om.
Jag som fick ett fungerande liv.
Han som blev narkoman och dog.
Varför blev det så?

Jag har inget svar (trots att jag funderat mycket.) Lo Kauppi verkar inte sitta på några svar heller.
Logiken säger att det borde blivit tvärt om.
Min bror och jag. Från samma familj. Samma missbrukargener. Samma arbetarklass. Ekonomi. Skola.
Han med en mer harmonisk barndom ändå, utåt sätt bättre förutsättningar.
Ritningar i en livskarta som började på ett sätt och plötsligt bytte vi spår han å jag.
Jag känner en stor (och oförklarlig) skuld i det.
Men det är intressant... bortom min familj... vad det är som gör att en människa klarar av att leva i den här världen å vad som gör att hon inte gör det.
Slumpen?
Ett förutbestämt öde?
Inre egenskaper?
Enskilda händelser och möten med andra?
En medfödd drivkraft?
Guds hand?
Jag vet inte. Vad tror du?

Puss/ Asta