Asta recenserar "Fjärilsvägen" av Patrik Lundberg

Jag har lyssnat på "Fjärilsvägen" av Patrik Lundberg.

Baksidestexten sammanfattar ovanligt väl:

När Birgitta Lundberg föddes fanns det hopp, även om hennes liv. I rekordårens och folkhemmets Sverige kunde en arbetarflicka på landsbygden gå åtta år i skolan, ett år i husmoderskola och få ett kontorsjobb måndagen efter examen. Hon kunde spara till körkort och bil, åka på dans och hitta kärleken.
Snart levde Birgitta Lundberg den svenska drömmen: Make, två barn. Volvo och villa. En välfärd som fanns där när hon behövde den.
Sedan kom 1990-talets finanskris. Skilsmässan och stressen. Fattigdomen. Barnens liv till varje pris.

Jag vet inte riktigt vad jag skall tillägga trots att jag uppskattade boken utan för att detta säger egentligen allt du behöver veta.
Patrik Lundberg beskriver sin mor med stor ömhet romanen igenom och tilltalet i boken är till henne. "Du sa alltid..."
Birgitta Lundbergs livsöde känns klassiskt. En flicka, född 1950 som växer och med folkhemmets bygge. Ett land där det är självklart att regeringen är socialdemokratisk. Hon är livlig och social å full av drömmar om framtiden.
Hon förälskar och gifter sig. Bygger hus. Köper bil. När barnen inte kommer adopterar de från Sydkorea. Först Patrik och sedan Paula.
Den lilla familjen bor och gror i Sölvesborg. En liten håla som väl framförallt är känd i riket för att Jimmie Åkesson kommer därifrån.
Hennes rika umgänge och sociala liv avtar allt mer för att till slut mest innefatta familjen och hennes föräldrar.
Äktenskapet knakar och maken kommer allt mer sällan hem. Arbetet och konferenser slukar all hans tid. Så framkommer en otrohet och skilsmässan är ett faktum.
Birgitta arbetar halvtid, hon har bostadsbidrag, barnbidrag och underhållsbidrag. Hon skall arbeta, sköta barn och föräldrar som börjar komma till åren, ta hand om hemmet och trädgården.
Ekonomin är knapp och Birgitta slår knut på sej själv för att barnen skall få det de behöver. Hon prioriterar ordentliga skor och mat lagad från grunden. Minsta lilla extrautgift knäcker den strama budgeten och får lösas med att öka lånet på huset, sälja av smycken och nalla av barnens sparfond.
Allt medan kroppen och orken tar stryk, alkoholens tröst spelar allt större roll.
Sjukskrivningarna duggar tätare och mynnar till sist ut i en förtidspension och misär.
Berättelsen löper armkrok med att beskriva det politiska läget i Sverige samt beskrivningar om hur vi blev till det mångkulturella land vi är idag.
Hur svenskarna gick från en vit befolkning med enstaka adopterade från Asien eller Sydamerika och en å annan italienare till flyktingströmmarna från Balkan och senare oxå Syrien.
Regeringar som kommer och går. Hoppet till socialdemokratiska regeringar men även besvikelsen mot dem. Skinnskallar som bildar parti och som från början får nån enstaka promille i riksdagsvalet men som växer och så småningom kommer in i Riksdagen.

Patrik Lundberg, född 1983, har givit ett flera romaner tidigare men jag har inte läst någon, däremot har jag ofta uppskattat hans krönikor i Aftonbladet.
Jag tyckte mycket om "Fjärilsvägen." Jag känner själv igen mej i den relativa fattigdom han beskriver, till viss del för egen del och till viss del i mamma och mormor.
Han gör en gedigen analys om klassamhället och dess konsekvenser.
Däremot tycker jag han gör en något grundare feministisk analys men boken är ändå väldigt intressant och ett lättillgängligt sätt att tillgodogöra sej svensk nutidshistoria. Skildringen om/ till mamma är självrannsakande och ömsint.
Jag jämför (lite orättvist, det måste jag erkänna) med Jonas Gardells hyllning till sin mor "Till minne av en villkorslös kärlek" som har lite samma mening men ett annat tilltal och grepp. Även den en berättelse om ett kvinnoliv och ett land i förändring.
Betyg: 4. Glasklart. Rekommenderar den starkt!

Puss/ Asta