Jag har lyssnat på "Silvervägen", hyllad svensk roman inom spänningsgenren, som vann flera stora priser när den kom 2018. Jag har tidigare även recenserat hennes senaste roman "Ödesmark."
För tre år sedan försvann Lelles sjuttonåriga dotter när hon en tidig morgon väntade på bussen på väg till ett sommarjobb. Polisen famlar i blindo och alla verkar ha gett upp hoppet om att få ett svar på gåtan och finna flickan.
Alla utom Lelle som ägnar de ljusa sommarnätterna åt att fara längs med Silvervägen som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur och Arjeplog och mynnar vid norska gränsen.
Han letar och letar, genomsöker varje ödehus, följer upp minsta spår men det verkar hopplöst. Alla tips och allt som förefaller misstänkt leder till återvändsgränder.
Han kör och röker. Kör och röker.
Meja är sjutton år och flyttar tillsammans med sin mamma till trakten, mamman har funnit en ny kärlek på nätet. Meja oroar sej för sin mamma som är bipolär och som dricker för mycket, hon har svårt att finna sej till rätta med all skog och tristess. Men så lär hon känna en jämnårig kille som hon förälskar sej i.
Hans familj tar emot henne med öppna armar och Meja tillbringar allt mer tid med dem. I skolan blir Lelle hennes lärare.
Så försvinner ytterligare en ung flicka. Fallet har stora likheter med Lelles dotter och Lelle kämpar med att få polisen att inse detta.
Jag gillar ju inte deckare men denna typ av spänningsroman kan vara avslappnade och trevliga att lyssna på tycker jag. Här finns inga desillusionerade gamla poliser och porrigt nakna kvinnolik under en buske utan det är mer en psykologisk berättelse.
Historien är engagerande och karaktärerna lätta att tycka om och känna med.
Ändå når den mej inte riktigt och jag listar ganska tidigt ut på ett ungefär hur det ska sluta.
Betyg blir: 3. Godkänt, men inte mycket mer.
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare