Jag har lyssnat på "En halv värld bort" av Mike Gayle.
En roman som jag läst mycket gott om och som fått fina recensioner.
Kerry och Noah är syskon. De omhändertogs från sin mamma när de var små och skildes åt.
Kerry, som är äldst av dem, växte upp på olika fosterhem och slutligen på ett barnhem. Hon har haft ett strävsamt liv där ingenting varit gratis och lever nu ett enkelt men gott liv som ensamstående mamma till en liten pojk. Men hon har alltid, ända sedan hon skildes från sin lillebror sökt efter honom och aldrig slutat hoppas att finna honom.
Noah adopterades av en välbärgad och harmonisk familj som tvååring.
Han har fått en lycklig barndom och en god utbildning och är nu välavlönad advokat, gift med en liten dotter. Han har aldrig ifrågasatt eller sökt efter sitt ursprung och sin bakgrund.
En dag står han öga mot öga med den.
Detta är en "mellanbok" för mej. Efter att ha läst "Två vita dvärgar" och innan jag ger mej i kast med nåt likartat så behövde jag något lite enklare. Som en rening.
Ämnena som tas upp i "En halv värld bort" är förvisso inte enkla men skrivet på ett lite... jag vet inte, banalt sätt. Karaktärerna är tydliga, aldrig mångfacetterade utan enkla i sin sammansättning. Allt är väldigt svart eller vitt.
Jag listade väldigt tidigt i boken ut hur det skulle sluta.
Likväl berör den mej, ganska rejält utan att jag ska avslöja för mkt och sista halvtimman rann tårarna konstant.
Vilket kanske säger mer om mej än romanen...
Jag tror "En halv värld bort" är en roman som kan uppskattas av många, den är lite Jojo Moyes stuk om ni förstår. Sånt brukar gå hem.
För mej får den betyg: 3+. Absolut godkänd underhållning. Inte mer.
Men jag skulle kunna tänka mej att läsa mer av författaren om andra av hans romaner översätts till svenska.
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare