torsdag 13 juni 2013

Engla

 

Ja, jag vet att det här är tjatigt för er och kommer så förbli ett tag.
Idag har jag äntligen fått träffa henne. Hon som skall komma att bli socialdemokratisk statsminister, astronaut, kattuppfödare, hovslagare eller vad hon än må vilja.
Den sötaste bebis som jag sett i hela mitt liv... lilla Engla.

Små små perfekta öron.
Mörka ögon som rymmer hela världens visdom.
Små små fingrar, lite uttorkade å tunna.
Å allt detta håret.
Hon är perfekt. Perfekt så man häpnar.
Livets mirakel.
Jag önskar jag fick visa bild på henne, men det får jag inte, så ni får hålla till godo med en mormorbild.
En bild när jag håller mitt barnbarn. All kärlek och all stolthet syns verkligen i den profilen.

Det är en så överväldigande känsla.
Så stor kärlek. En sån vilja att vara nära.
Det har varit direkt plågsamt att jobba ikväll, att gå i samma byggnad som henne.
Så nära, så långt borta.
Men två gånger... en gång innan jobbet och en gång på kvällen när resten av familjen kom för att titta... var jag där.
Luktade, kände, viskade att jag älskar. 

Visst är det konstigt?
Vi två... jag å Engla... vi känner inte varann.
Och ändå skulle jag gå genom eld för henne.
Ändå älskar jag henne, lika stort som jag älskar barnen.
Det känns helt onaturligt att inte få vara där.
Det är det svåraste... att respektera den lilla familjens behov av att få vara ifred.
Att inte ta för mycket plats.
När man vill vara nära hela tiden.

Min dotter ser så stolt ut.
Hon ser lugn, trygg och lycklig ut.
Plötsligt ser jag henne på ett nytt sätt.
Hon är inte bara min dotter.
Hon är mitt barnbarns mamma.

Puss/ Asta

12 kommentarer:

  1. Så fint! Tänk vilken glädje du kommer vara i Englas liv och hon för dig och vad det kommer göra er familj ännu mer komplett. Mormor Anneli med barnbarnet Engla. Det är jättefint. Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Åhh, vad fint det blir med Engla! En liten ängel... Så klart! Kramar

    SvaraRadera
  3. åh,ett stort GRATTIS!!! visst är det fantastiskt!!! och vilket vackert namn,såklart ni ska ha en egen ängel!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Själv gillade jag hennes tredje namn bäst. Alva (fostra dem rakti in i socialdemokratin vet ja :)

      Radera
  4. Nej! Det är inte tråkigt alls att läsa om! Det är fantastiskt och underbart och jag får tårar i ögonen av livets storhet!

    Kram Nina, som känner sig lite poetisk idag:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej poetiska Nina. Vilken tur att ni har överseende med mej och till å med gillar det. Kram

      Radera
  5. Härligt!!! Jaså hon valde att föda hos oss. (Hur kommer det sig?) Grattis återigen, så härligt att höra om din mormorslycka...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, lugnare, fina än i Gbg. Många andra fr de trakterna gör så oxå. Tack snälla för dina grattisrop.

      Radera
  6. Sitter och läser dina vackra ord här i bilen och jag ryser i hela kroppen! Förstår dina känslor så väl även om det är många år kvar tills jag är där själv! Att bli mormor måste vara fantastiskt på alla sätt och vis! <3 Kram Mariah

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åhhh vad jag fick vänta länge Mariah, och åhhh vad det var värt det. Fantastiskt. Kram

      Radera
  7. Vad jag missat! GRATTIS! Kramar i massor

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare