måndag 3 juni 2013

Hoppsan

 

Tidigare idag talade de om tankspriddhet på P3 Hos Christer.
Jag lyssnade bara en liten stund i förbifarten på de som ringde in sina bekännelser och jag kände igen de flesta spriddheterna.
Jag ÄR nästan tankspriddheten personifierad. Eller vad säger ni om...

Jag har glömt min hund Baron vid affären och gått hem utan att sakna honom.

Jag har glömt samma hund utomhus en kall vinternatt.

Jag letar ofta efter mina glasögon medan jag har dem på mej eller går med telefonen i handen å letar efter den.

Jag har ett flertal gånger sökt igenom handväskan halvt hysteriskt, hällt ut allt som finns där, för att sedan upptäcka att jag redan satt nyckeln i tändningslåset.

Vid några tillfällen, tex vid en poliskontroll, så kunde jag för mitt liv inte komma ihåg hur man fick upp fönstret. Vilken knapp som gick till fönsterhissarna.

En gång körde jag hem från jobbet en vinterkväll utan att sätta på lyset varesej i eller utanför bilen. Upptäckte efter dryga milen att jag satt å färdades i kompakt mörker.

En gång glömde jag att stänga av bilen när jag parkerade på jobbet och motorn stod på i flera timmar, till polisen ringde.

Jag har tappat mobiltelefoner i kaffet och på toaletten. Smartast var kanske när jag beräknat la mobilen under solstolen så den inte skulle bli för varm och sen satt å droppade badvatten över den.

Jag körde in i garageväggen vid ett tillfälle som jag försökte imponera på min man å köra snabbt.

Jag är en smula (nåja, rätt rejält skulle jag säga) fisinkontinent och har vid ett flertal tillfällen råkat prutta när det absolut inte passar sej. Som på rond å så.

Jag försökte impa på några yngre killar på ett inomhusbad och tänkte dyka från tremeterstrampolinen. Men halkade å gjorde ett ansiktsplask.
Hello nacktrauma.

Men värst av allt måste ändå varit när jag som sjuksköterska stod å pratade med anhöriga i korridoren om den svårt sjuka patienten... och när de vänder sej om å går så grabbar jag tag ett grabbatag om den manliga anhöriges rumpa?!
Helt "av misstag"... vände mej om å sprang därefter.

Puss/ Asta

5 kommentarer:

  1. Hahaha, härligt att läsa! Det får min tankspriddhet att verka ganska oansenlig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glad över att kunna hjälpa till :)

      Radera
  2. Haha underbart! Men varfr tog du tag i den anhörigas rumpa?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte en aning. Kanske för att jag å Lillebror busat innan.
      Det var en ren reflex å jag skämdes som fan efteråt. Frun var med å deras anhörig döende... inte läge för en invit där :)

      Radera
  3. Funny))))! Haha. Loved it.

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare