onsdag 12 juni 2013

Jag väntade visst millioner av år...

 

Det är mycket känslor idag.
Stora, små, starka, omtumlande.
Lycka, lättnad, vemod, saknad.
De är ju här alldeles nära... inte ens tre mil bort... och jag får inte träffa dom.
Inte idag.

Den här dikten hade jag på plansch i barnrummet när mina barn var små.
Jag tycker den sammanfattar känslan så fint.
"Jag väntade visst millioner av år, på denna enda minut."

Genom huvudet snabbspolas mina egna förlossningar.
Smärtan och lyckan.
I en blixtrande hastighet minns jag känslan av när vart å en av mina barn drog sitt första andetag och rummet lixom blev trängre.
Ännu en själ fyllde det.
En liten människa, min att älska och omhulda så länge jag lever.
Det är något magiskt med att överleva en förlossnings smärtor och att på andra sidan belönas med den största av kärlekar.
Jag tror inte det går att jämföra med något annat, och tyvärr tror jag inte att miraklet är det samma för pappan.
Vi kvinnor är fulla av hormoner, våra hjärnor indränkta i signalsubstanser som är till för att vi ska älska, beskydda, knyta an.

Det är något stort och rörande med att ens egen dotter, mitt kött å blod, gått igenom det samma.
Att hon nu ligger i en sjukhussäng, inte allt för långt bort, med sin man vid sin sida och med ett alldeles eget barn.
En dotter.
En förstfödd.
Att min unge fått gå igenom förlossningens våndor och den stora kärleken.
Jag vet inte varför just den detaljen blir så stor?
Men stor är den, nästan allt jag kan tänka på.

Jag försöker finna känslan och den är svår att förklara.
Jag kan försöka med ord som "glad." "Lycklig."
Men dessa ord täcker inte, räcker inte.
De är både mer å mindre på nåt vis.
Ödmjukt tacksam är ett bättre ord.
Överväldigad.
Jag böjer mitt huvud för Gud, för änglarna och för nåden att det gick bra.
Att Hon är här.
Om vi alla hjälps åt... hennes föräldrar, mostrar, fastrar, farbröder å morbröder.
Farmor. Släktingar. Vänner. Änglar. Gud fader. Å jag.
Om vi alla hjälps åt med att älska å beskydda henne ska det gå bra.

Puss/ Asta

5 kommentarer:

  1. Jessica i Malmö12 juni 2013 20:46:00

    Eoner av kärlek till er!! Grattis.

    SvaraRadera
  2. Massor av grattiskramar till dig nyblivna mormor. <3 Det är nu din tur att njuta av "Livets efterrätt" som de kallas när man får barnbarn... Den lilla tösen har tur som får dig som mormor... Åter igen, varma kramar från Mariah

    SvaraRadera
  3. Åh, grattis! Och vilken fin mormor hon får :-)

    SvaraRadera
  4. Oxå en fin dikt av Inger Thörnkvist;
    Jag önskar dig inte guld mitt
    barn.
    Ej heller pengar och makt.
    Jag önskar dig modet att vara
    dig själv.
    Och stå för det du har sagt.

    Jag önskar dig inte en stenfri väg.
    Men kraften att vägen gå.
    Jag önskar dig kärlek i rikliga mått.
    Och vänner att lita på.

    SvaraRadera
  5. Erik Lindorm i all sin prakt!! Otroligt vackert skrivande poet! Återigen - grattis!! Kram

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare