Du har blivit för tjock älskling

Lady Dahmer skriver om ett inlägg ur en facebookgrupp. En kvinna med två små barn berättar om hur hennes man plötsligt informerat henne om att han inte längre finner henne attraktiv eftersom hon blivit lite överviktig.
Jag läste själv det där inlägget och fick ont i magen.
Efter LD's inlägg som jag länkat åt er ovan så återfinns massor av liknande erfarenheter bland kommentarerna. Kvinnor som berättar om sina mäns bekännelser och krav kring deras kroppar. Män som slutar se, män som tappar erektionen mitt i samlaget, män som gnäller och ställer ultimatum kring sina kvinnors vikt och utseende.
"Du ser inte ut som den jag blev kär i för X antal år sedan och X antal graviditeter och förlossningar sedan snyft snyft."
Nej, tacka fan för det!
Många kommenterar att kvinnor som lever med sådana här skitstövlar skall dumpa, kasta ut, skilja sej. Och det vore ju rimligt förstås men med kärlek, barn och huslån är livet inte så svart eller vitt, och inte så enkelt.

I en relation måste man få vara trygg. Inom hemmets fyra väggar så måste man få lov att släppa på alla de där kraven om att prestera på tusentals olika vis som finns i vårt samhälle.
Med en partner så måste man få känna att man är älskad och accepterad så som man är och att den känslan står över ytliga ting som viktuppgång och åldrande.
Alla som får ynnesten att leva och bli gamla kommer ju att uppleva det där. Att kroppen åldras, hyn förlorar sin spänst, kilon dröjer sej kvar. Det kommer alltid yngre, vackrare, mer bevarade kvinnor och därför kan en sann och hälsosam relation inte bygga på att du är den vackraste kvinna din partner någonsin sett.

Jag undrar lite över alla dessa män som tappar bången eller känner avsmak över sin frus valkar, hur de själva ser ut. Som grekiska gudar med enorma penisar och om de är sexatleter mellan lakanen? Det får man väl ändå anta när de har mage att komma med sådan kritik?
Hur skulle de själva hantera "upplysningar" om att deras allt mer ihopsjunkna häck/ lilla penis/ stigande hårfäste fick frun att tappa lusten och snippan att skrumpna ihop?
Och då bortser vi från att de flesta kvinnor som beskriver att de råkat ut för denna obedda ärlighet har varit gravida och fött barn. En kroppslig prestation som en man inte kan komma i närheten av.
Jag tror ta me fan att många män är empatistörda. Och en empatistörd person vänder sina egna mindervärdeskomplex utåt. Det skulle vara intressant att få veta hur många lesbiska kvinnor som känner igen sej i dessa berättelser?
Jag misstänker att det är betydligt mer ovanligt.

Själv rannsakade jag mitt eget äktenskap och konstaterade lättat att min man... som förvisso ofta "skämtsamt" kallar mej tjockis... aldrig gnällt över min vikt eller min kropp. När jag har smalare perioder så får jag komplimanger för det, när jag är fylligare hyllar han min mjuka rumpa och mina stora bröst.
Min man har aldrig gett mej någon anledning att känna skam för min kropp.
Däremot så "önskar" han ofta att jag ska byta hårfärg. Han "önskar" ofta att jag inte hade så många tatueringar, att jag inte bar snippor runt halsen, inte var så "förbannat Pk eller militant feministisk" och bara det kan få mej att fundera... "Okej? Men du är säker på att det är mej du är kär i och vill vara med?" men jag känner mej inte sårad på samma sätt som jag skulle blivit om jag var en av alla de kvinnor som blir kastade på någon slags soptipp som inte längre dugliga eftersom deras stackars karl tappar ståndet.

Vad tänker du?
Är det viktigt att hålla sej attraktiv för sin partner?
Hur är det i din relation?

Puss/ Asta

Välja spraket eller tryggheten?

I Bonde söker fru... nej nej nej sluta inte läsa för att du inte gillar programmet... valde unga, charmiga Orustbonden Jonathan mellan jordnära, lugna, harmoniska Sara och Ellen som är söt, sprallig, aldrig haft ett seriöst förhållande och inte vet vad hon vill.
Jag har hela tiden hoppats på Sara som verkar vara en så behaglig person och som verkar "passa" Jonathan så bra. Hon har ett eget litet torp, hon är naturlig och glad i barn å djur, hon är självständig och lugn.
Men jag har hela tiden haft på känn att han skulle välja Ellen för det sprakar mellan dem, de pussas så naturligt och deras händer finner varandra. Trots att Ellen säger att hon inte vet vad hon vill eller om hon känner något.
Å han valde Ellen.
Denna charmiga söta pöjk. Han satsade på ett osäkrare kort för spraket.
Trots att jag blev besviken så kändes det ändå... ja, rätt.
Mer osäkert än med Sara men ändå rätt.

Det är ju så vi är uppfostrade.
Åtminstone vi kvinnor i västvärlden. Att för att kärlek ska vara något att ha så ska det spraka.
Starlet, Mitt Livs Novell, Harliquin.
Bultande hjärtan, passionerad förälskelse.
Vi har i Sverige bland världens längsta samboförhållanden innan vi gifter oss. Ändå slutar fler än vart annat äktenskap i skilsmässa. Bland de som nöjer sej med att vara sambo är siffran till separation ännu högre.
Så uppenbarligen funkar det inte.
Kanske till och med sämre än vad resonemangsäktenskap gör.
Äktenskap där vi väljer varandra för att vi passar ihop. Kompletterar varandra. Är lika.

För många av oss är en kärleksrelation utan sex eller utan spänning och pirr per automatik död.
Vi lever i hoppet och i tron om den ständiga förälskelsen.
Själv är jag osäker på om människan ens är gjord för ett livslångt monogamt förhållande, detta trots ett passerat silverbröllop i ryggen.

Vad tycker du?
Vad är ett sunt kärleksförhållandes grundvalar för dej?
Är pirr eller trygghet viktigast?

Puss/ Asta

Kärlekskoden

 

Har ni sett den nya realityserien på SvT... Kärlekskoden?
Två singlar, Greta och Staffan, som letar efter kärleken i tv.
Det låter kanske inte helt nytt, men det ÄR ett annorlunda program.

I Kärlekskoden skall man nämligen med hjälp av vetenskap och olika psykologiska och fysiologiska tester försöka finna en lämplig partner till de medverkande singlarna.
Greta och Staffan får välja ut sina kandidater delvis utefter vissa blindtester.
Doft, röst, kroppsspråksanalyser, personlighetstester.
I allt mitt snörvlande och hostande var jag tvungen att hitta på någon annan förströelse än att bara ligga i min säng å tycka gräsligt synd om mej och då tittade jag på de första två utkomna avsnitten i serien. Nästa del kommer den 15:e maj.

Jag tycker det är spännande. Hur mycket vi tror oss veta om vad som attraherar oss och hur mycket som faktiskt är undermedvetet styrt när alla signalsubstanser kickar igång.
En annan människas doft. Omöjlig att värja sej emot då vi måste andas.
Feromoner, viktiga för djur i deras parningsritualer, kanske viktiga för människan med, det vet ni inte helt säkert.
Men dofter i allmänhet och av en annan människa i synnerhet är direkt kopplat till det limbiska systemet i hjärnan som styr vårt känsloliv. Vad vi tycker om/ inte tycker om.
En människas röst ger oss en massa information bortom könet.
Vi avgör snabbt ungefärlig ålder, noterar ev dialekter. Vad det gäller dialekter är det väl känt att de flesta av oss upplever ex norrländskan som mer trygg och förtroendeingivande än stockholmskan.
Vi kan i viss mån avgöra sociogrupp, få en vägledning i hur bildad den här människan är bara genom att lyssna på en främmande människas röst.
Utseendemässigt så finns det vissa kroppstyper och vissa anletsdrag som oavsett trender eller kulturer tenderar till att uppfattas som mer attraktiva än andra.
Symmetri är en sådan aspekt.
Men det är också så att vi ofta letar efter likheten till våra livs allra första förälskelser, i heterosexuella fall en partner som påminner om vår mamma/ pappa.
Det menar forskningen är en förklaring att påfallande många par är lika varandra.

Den mest spännande övningen de gjorde var en speeddejt.
Vad Staffan och Greta inte visste om under denna övning var att det inte var de som skulle ranka utan att en psykolog satt och bedömde kroppsspråken både hos singlarna och de olika kandidaterna under tiden.
Kvinnor och män har delvis olika gester som signalerar intresse/ attraktion.
Män sätter sej tex mer bredbent, rör på sina händer, borstar bort obefintligt skräp på axlarna. Kvinnor rättar till frisyren, tar på sina öron (som hettar till.)
Men det finns även rörelser och uppförande som är likadant för män och kvinnor vid attraktion. Hur vi ler, hur vi håller fast blickar, hur vi speglar varandras gester osv.
Otroligt spännande att se.

Se! Tycker jag. Svtplay. Ganska underhållande och en smula lärorikt på köpet.
Å kanske lär vi oss nåt om oss själva.

Puss/ Asta

Attraktion

 
Bild: Oerhört stilig karl. 

Det talas ibland om mäns attraktion till kvinnor ur ett "horan och madonnan perspektiv", vilket ju låter förfärligt. De flesta kvinnor, om inte alla, vill ha hela spannet att spela på, vill vara kompletta individer.
Men män attraheras av den sexiga, den erotiska, den lössläppta (ofta unga) kvinnan men vill ha en rekorderlig hustru och mor till sina barn.
Min make är inte annorlunda där.
Jag vet minsann vad han går igång på men han skulle inte uppskatta om jag såg ut så där bland folk.

Egentligen är väl vi kvinnor inte annorlunda.
För länge sedan gjordes det en studie (kanske har det kommit en nyare, i så fall går temat säkert igen) som visade att den man flest kvinnor ville ligga med var Mikael Persbrantd och den man flest kvinnor ville gifta sej med var Martin Timell.
Det är oxå en form av horan-madonna syndromet.
Vi attraheras fysiskt av den starka, oberäkneliga, sexiga, farliga Micke men när det kommer till familjebyggande vill vi satsa på någon som är händig, rejäl och ofarlig.
De flesta kvinnor jag känner i min egen ålder beklagar sej över att deras makar är lata, egocentriska och initiativlösa. De vill mest dricka öl, se på sport och ha sex som de inte förtjänat.
Samtidigt väljer flertalet kvinnor under förälskelsens flammande ögonblick bort de där stadiga, jämställda, snälla männen för de ses som en smula... trista.
Synd. Å dumt.

Vad attraheras jag själv av?
Väldigt sällan yta faktiskt. Väldigt mycket egenskaper. Utstrålning.
Men några olika "typer" av män kan ändå urskiljas.
Den typiskt svenska arbetargrabben... Jo men precis. Han som jag inom nåt år skulle bli så jävla trött på att hans uppfattning om "lika ansvar för hemmet" var att klippa gräset och byta däck. Kanske snickra en altan en gång var 10:e år.
Han som på fyllan drar skämt som man hört 1000 gånger förut och som jag inte alls kan ha några intellektuella själsliga diskussioner med.
Mannen från Balkan... Jag vet inte vad det är och jag gillar ju inte ALLA därifrån men det är ofta män som är säkrare, tryggare och starkare i sin mansroll. Dessutom går jag igång på det mörka eller det grå å som ni vet sen tidigare så älskar jag ju skäggstubb. Förmodligen skulle jag efter ett år där tröttna på att det är få män (jag har nog inte mött nån) från de trakterna som inte raggar hej vilt varesej de är gifta eller inte.
Den intellektuella... Jag går igång på intelligens. Intelligens är makt och självförtroende och innebär en ständig utmaning åt mej själv att bli bättre.
Den jämställda mannen. Nörden.
Efter ett år hade jag säkert tröttnat och bara velat ha lite svettigt sex utan empiriska analyser av det hela.

Ja jag ironiserar lite. Överdriver. Förstärker. Generaliserar.
Men ni förstår kanske vart jag vill komma?
Vi människor är komplexa, det gäller inte bara män, det gäller i synnerhet oss kvinnor.

Puss/ Asta

Flickvänsmaterial

 

Aprils första inlägg får bli ett önskeinlägg av Mariah.
Hon har frågat två gånger nu "Om du var lesbisk, vem/ vilka skulle då vara potentiella flickvänsmaterial alternativt bara allmänt heta."

Hmmm.
Det ÄR en svår fråga just på grund av den anledningen att jag inte är lesbisk (även om jag önskat det många gånger... för livet skulle bli så vansinnigt mycket enklare då.)
Det som är estetiskt vackert... för det kan ju alla se... är inte nödvändigtvis det som man går igång på.
Om jag jämför med män. Jag kan självklart se att exempelvis Måns Zelmerlöv är en söt pojk men han kickar inte igång någonting i mitt mellangärde eller i min livmoder. Inte det minsta.
Vad det gäller attraktion till män så går jag väldigt lite på det visuella.
Har egentligen ingen riktig typ så där.
Jag går igång på egenskaper och där är humor, en trygg lite bakåtlutad manlighet, kompetens, intelligens, självförtroende och ödmjukhet viktiga faktorer.
Omvänt har jag fruktansvärt svårt för att attraheras av män som lägger för mycket tid på sitt utseende, är för självupptagna, som har den där "brötiga högljudda matchstilen", som blir för fulla, som inte ser utanför sin egen snäva verklighet.
Om jag ändå skulle drista mej till att försöka beskriva manliga attribut som väcker lite extra intresse så är de i min ålder el äldre, skäggstubb tycker jag är skitmanligt.
Snaggade huvuden. Män som ser starka ut utan att ha gått på gym. Gärna mörka ögon. Seniga underarmar.

Men om jag nu skulle vilja ha en flickvän...
Tja, vi har många vackra flickor bara i vårt land.
Jag tycker Mia Skäringer är väldigt vacker. Lena Ohlin. Caroline af Ugglas.
Carina Berg. Carolina Gynning. Lena Endre.
Å många fler så klart...
Men ingen av dem skulle jag kunna tänka mej att ha en fling med.
Hos kvinnor tilltalas jag ofta av mjuka sidor.
Omhändertagande, husliga, såna som älskar att ställa till stora kalas och kan ha kjolarna fulla av ungar och det är bara häääärligt.
Jag tror att om jag någon gång trillar dit... på andra spelhalvan... vilket jag inte alls håller för osannolikt så skulle det vara just någon sån.
En kvinna som är klok, vis på livet. En kvinna som bejakar livet och skrattet och som tar till vara det lilla.

Å kanske ser hon ut som Leila? :)

Puss/ Asta