Han är vad Richard Gere var en gång för mej

Alltså, jag vill typ ligga med Fredrik Önnevall. Jag vill gifta mej med Fredrik Önnevall. Jag vill föda Fredrik Önnevalls barn. Han är vad tonårens Thåström och Richard Gere va en gång.
En idol.
Han återger mej hoppet på mannen och på mänskligheten.

Serien Fosterland med Önnevall är tillbaka för sin andra säsong. Jag har precis sett första avsnittet på svtplay som sändes igår.
För er som missat denna serie finns hela första säsongen där och har du inte sett den så GÖR det.
I första säsongen träffade journalisten Fredrik Önnevall nationalister på lite olika håll i Europa, i Grekland, Ungern Frankrike och Sverige bland annat, och han träffade människor som drabbades av nationalisternas syn på världen. Flyktingarna.
Det är unika samtal där Önnevall verkligen försöker förstå och där han söker hos sej själv efter likheter och olikheter.
Första säsongen uppmärksammades särskilt för att Önnevall och tv teamet hjälte en syrisk pojke att fly från Grekland till Sverige.

I denna andra säsong skall det framförallt handla om flyktingar, nyanlända till Sverige och om invånarna i samhällen där de hamnar.
Första avsnittet kretsade kring ett flyktingläger i Kenya och kvotflyktingar som skulle få komma hit, om frustrationen på ett flyktingläger i Sverige och om invånarna i Simrishamn.

Önnevall pekar inte finger åt någon. Han slår sej inte för bröstet över sin fina människosyn.
Tvärtom ställer han frågor, är genuint intresserad av den han talar med och rannsakar sej själv och sitt eget sätt att vara/ tänka. Han gör ett mycket fint och ömsint porträtt av en Sd sympatisör.

Ska man se NÅT på tv den här vintern så är det Fosterland.

Puss/ Asta

Stjärnorna på slottet 2015 har premiär.

Så har då årets upplaga av Stjärnorna på Slottet dragit igång. Ett i mitt tycke mycket mer spännande program än Så mycket bättre därför att här får stjärnorna mer plats för samtal och för att visa sina personligheter. Gillar Så mycket bättre också men stör mej på att så fort något intressant samtalsämne kommer upp så klingas det i glaset och musiken tar över.
Sedan beror det på gästerna förstås. Inget av programmen är bättre än sina gäster.

I årets upplaga deltar som ni kan se Stefan Sauk, Amanda Ooms, Claire Wikholm, Morgan Alling och Marika Lagercrantz. Färgstarka personligheter även om ingen av dem är någon idol för mej.
Morgan Alling och jag har gått i samma klass under högstadiet. Jag kan inte påstå att jag känner honom eller ens kände honom då men jag minns honom ungefär som han verkar nu, begåvad och känslig. Mer trygg nu men det är väl de flesta fyrtiosexåringar jämfört med fjortonåringar?!

Premiäravsnittet var Claires dag.
Hon är lite... udda?! Jag gillar udda människor, människor som inte måste passa så förtvivlat in i ramar men Claire känns emellanåt nästan lite väl knäpp. Och jag får en känsla av att hon hittar på, spelar en roll och att mycket av det hon säger inte känns sant. Hennes kroppsspråk signalerar det till mej, sen om det ÄR så eller inte vet jag inte.
Helt klart var hon ball när hon anlände slottet i en gammal volvo. Älskar hennes sprakande hår och hennes röda läppar. Och vilken skönhet hon var som ung! Fantastiskt vacker.
Men hennes prat emellanåt. Å hennes små dockor och "Ninen" (eg ka...ninen) som alla skulle pussa?! En smula weird faktiskt.

Det var roligt att se barnprogrammen som hon medverkat i. Jag minns faktiskt dom. Har inte tänkt på dem på 35-40 år men när de väl var där i tvrutan ikväll kom jag ihåg.
Mest känd är hon ju förstås för filmen "Vi hade i allafall tur med vädret" som väl varenda svensk har sett och som jag faktiskt fortfarande fnissar åt. Fast det är ju egentligen pappan och morfar som är den stora behållningen i den filmen.

I kvällens avsnitt var det ganska återhållsamt och inte så mycket att bli förvånad eller berörd av.
Claires barndom kunde ha blivit mer spännande å gripande om den presenterats på ett annat sätt.
Jag är mer nyfiken på vad Amanda kommer berätta om sin å Thåströms relation. Om Sauk kan släppa matchostilen.
Såg ni det?
Vad tyckte ni?

Puss/ Asta