tisdag 28 maj 2013

Tjock? Var vänlig å gå till "skäms avdelningen."

 

Jag har funderat över det där med stora storlekar på kläder.
Funderat över de stora affärskedjornas särskilda "tjockishörnor."
De må heta hur coola namn som helst, alla vet att det är där tjockisarna handlar.
Tvingas handla.
Varför då?
ÄR det nån form av straff för ohälsosamt leverne?
Ungefär som om de haft en "alkoholisthörna" på systembolaget där det extra starka ölet stod ihop med billiga bag inbox eller en särskild, sämre vägbana för alla som kör gamla bilar utan katalysatorer? 

Nu drar jag själv sk. normalstorlek men jag har ändå inte kunnat låta bli att fundera på det där.
Avdelningen för överviktiga längst in, lite dolt, i butiken och ofta med ett helt annat sortiment än i övriga butiken.
Som att överviktiga per automtik har tantsmak. Gillar tält i märkliga mönster, blingande urringningar "lite fräckt" alt svart å trista skärningar.
Jag förstår inte ens hur man kommit på tanken att ha en "tjockishörna."
Dam ok. Herr ok. Barn jaje men... men tjock?
Varför kan storlek 48 eller XL inte hänga tillsammans med storlek 36 eller M?
Om stl 34-42 går fin fint så borde väl rimligen det gå bra med några storlekar till?
Eller?
Å varför tillverkas inte alla kläder i samtliga storlekar och tas in av affärerna i den mån de går åt?

Jag förstår oxå att det inte är sunt att vara överviktig. Att både kropp och själ mår bättre av att inte släpa på onödiga kilon. Jag hajar det. Men vet ni vad? Det gör de allra flesta överviktiga också.
Likväl finns de och de blir fler och fler. Det borde således... om man nu bortser från att butikerna borde värna alla människors rätt att shoppa med glädjen i behåll... vara en ganska så stor inkomstkälla.
Ju mer affärerna kan locka oss att handla desto bättre för dem... tänker jag.

Jag läser EN modeblogg dagligen. Ja jag läser EN modeblogg över huvudtaget.
Henne hittar ni här.
Hon inspirerar mej fan så mycket mer än alla dessa stackars anorektiska modeller.
När hon visar kläder blir jag sugen på att köpa eller åtminstone prova jag med.
När jag ser modellerna blir jag bara ledsen. Även om de retuscherat över revbenen.

Puss/ Asta

5 kommentarer:

  1. Bra rutet fina A!! Och till saken hör ju att det inte är hälsosamt att vara underviktig heller.. Men inte finns det - längst inne i något skämshörn - en avdelning som heter XBoney...

    Kram på digM

    SvaraRadera
  2. Bra inlägg! Jag gick upp rätt mycket för några år sedan, när jag var stressad över både hem och jobb. Och jag går inte ner. Det är helt omöjligt att hitta en snygg byxa numer, och då är jag på inget sätt gigantisk. Alla snygga byxor är för små och jag har att välja på crepenylonfladder med gummibandsmidja eller leggings. Så det blir leggings, jag vägrar ha tantbyxor på mig. Jag ÄR visserligen tant, men en nutida tant, inte en 70-tals tant...

    SvaraRadera
  3. Tack goa!! Och vad bra att även någon som inte själv är överviktig faktiskt reagerar och skriver om detta. Vi är ju ett gäng tjockisar som skriver till HM titt som tätt och ber dem lyssna på oss. De säger sig ta åt sig av våra åsikter samtidigt som de i nästa andetag svarar att det inte finns så stor efterfrågan av stora storlekar. Nej det tro väl fan när kläderna ser ut som de gör och dessutom slängs ihop i ett hörn gud (eller personal och dekoratörer i alla fall)glömde.

    Att man ska få ångest av en butik och känna sig ovälkommen är ju helt jäkla sjukt. Speciellt när det handlar om HM och inte nån pinneuppiröven-butik på fina gatan.

    Stor kram!! <3

    SvaraRadera
  4. Ja du, detta har jag också funderat över! Speciellt det att det oftast är ett helt annat sortiment. En butik skulle dessutom aldrig peka ut de i storlek 34 el xxs. Dressman har en hel tjockis affär...

    SvaraRadera
  5. Blir lite trött på att det alltid ska poängteras att övervikt är hemskt ohälsosamt. Nä, tyvärr. Det är det inte per automatik. man kan ha skitbra värden och inte vara alltför ohälsosam och ändå vara tjockis. Så vi skippar den tycker jag. Sedan är risken så klart ofta större för viss problematik. Men gillar inte värderingen. Idag är man verkligen andra klassens medborgare om man är tjock.

    I alla fall. Jag är tjockis, lång är jag dessutom, har alltid varit stor, redan som barn drog jag iväg. Byggd som en amazonkvinna, muskulös under fettet, bred bröstkorg och axlar, rejäl stuss osv. Jag kan ALDRIG bli liten. Ens när jag varit "smal" har jag dragit under 40 i storlek. Så det är fan så frustrerande att behöva skämmas i något hörn. Ung är jag dessutom, och jag har fina former. Så vill gärna ha tajt över midjan och rumpan, urringat osv osv.

    Varit med om mången förnedrande situationer där jag liksom SKA känna skam för min storlek. Där man känner sig som en valross, där man fått pikar av butikspersonalen osv osv.
    Har undrat exakt samma sak, varför gör man inte bara alla kläder i alla storlekar. Så får man välja. Både modell och storlek. För man kan ju vara smal och vilja ha "tantmode" på sig. Eller tjock och gillar miniklänningar.

    Jag skulle vara glad att slippa bli stämplad. För så äcklig är jag inte, eller ens sååå jäkla tjock att jag borde kläs i sopsäck och rullas i tjära och fjädrar till allmänt åtlöje.
    Idioti pysslar de med...

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare