Sara Kadefors är en av mina favoritförfattare och jag har läst alla hennes vuxenböcker.
Jag tycker väldigt mycket om hennes språk och hennes blick för relationer och mänskliga känslor.
Jag tycker om och kan känna igen mej i hennes karaktärer.
"Hon som älskade honom" är inget undantag. Blev överlycklig när jag fann en ny pocket av henne i affären igår och jag både började på och läste ut boken idag.
Boken handlar om Malena som hastigt och rätt olustigt lämnar sin lägenhet, sina vänner och sitt gamla liv i Stockholm för att hyra ett litet torp inne i skogen.
Hennes känsloliv är i kaos, hon orkar inte med sina vänner, sitt jag, alla ljud.
Malena vill till landet. Till naturen. Utan att veta något om naturen.
Naturen med alla sina ljud och djur skrämmer henne till en början och det blir inte riktigt så där harmoniskt som hon tänkt sej.
Hennes trygghet och enda kontakt med andra blir med familjen som äger torpet och som bor i det stora huset alldeles i närheten.
Det är en stabil familj med ett genuint förhållande som engagerar sej i fosterbarn och flyktingbarn.
Malena spenderar tid framför allt med mannen i familjen, Nathan.
För sent inser hon vad deras oskyldiga umgänge kan leda till...
Historien är engagerande. Känslorna dubbla å svåra. Jag kan känna igen mej i mycket hos Malena även om hon är en helt annan kvinna än vad jag är. Boken har fint driv trots att historien egentligen berättas långsamt och jag läste som sagt ut den i ett svep.
Den är inte riktigt "Kadeforsk" i sin stil och framför allt inte i sitt slut vilket gjorde mej lite förvånad.
Det är långt ifrån hennes bästa roman. Mest har jag tyckt om "Fågelbovägen 32"
Men den är ändå bra och precis en sådan berättelse, lagom fängslande, som jag behövde just nu.
Betyg: 3+
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare