Jag väger mer än vad jag någonsin gjort.
Var det inte uppenbart för mej innan så blev det det när jag igår skulle sätta på mej arbetskostymen och inte kom i byxstorleken jag alltid haft innan. Jag kom inte ens i nästan.
Men nu var det ingen överraskning.
Jag kommer nämligen knappt i några av mina byxor som jag har här hemma. För att inte tala om underkläder. Trosor som skär in och tuttar som fullkomligt väller ut som mjuk bulldeg ur kuporna.
Jag är och har alltid varit väldigt oproportionerlig i min kropp. Liten upptill och större ner till.
Och i synnerhet nu när jag är äldre så blir det här magra upptill väldigt... tärt.
Jag gillar min överdel bättre nu. Gillar att jag inte ser så hålig ut i ansiktet, att rynkor fylls ut och jag gillar att ha mer i bh'n.
Sen gillar jag inte alls att låren och magen är alldeles bulliga och att alla kläder sitter åt och får mej att känna mej fet och otymplig.
Så, frågan är. Ska jag ta tag i vikten och gå ner igen eller ska jag köpa nya kläder?
Det sistnämnda lär ju bli jäkligt mycket dyrare.
Det förstnämnda så jäkla tråkigt och oinspirerande. Det vet i fan vad som hänt med mej, jag tycker inte att jag äter särskilt mycket mer än förr, jag har alltid käkat rätt oregelbundet och onyttigt.
Men nu ökar jag på mej hela tiden.
Och nej, det är inget vajsing på mina thyreodeavärden. De flesta som är tjocka äter för mycket och rör sej för lite.
Egentligen vill jag framför allt bli stark!
Fylla med muskler och skita i vågen. Men så är jag ju lat med.
Så?! Tips, råd, tankar...
Puss/ Asta
Jag råkade ut för samma som du när jag började läsa! Det är som du säger; Man äter inte mer än annars, men kroppen sitter still ganska mycket mer än vad man gör när man jobbar. Då går man ju hela tiden. Och står upp! Jag tog tag i det för 1,5 år sen. Då vägde jag mer än nånsin! Med en app (lifesum) och aktivitetsarmband så gick det faktiskt riktigt bra! Kroppen vande sig ganska fort vid nya matvanor. Mer grönsaker och mindre kolhydrater. Det är ju inte så svårt egentligen; Göra av med mer än vad som går in. Men man måste vara motiverad! Annars går det inte!
SvaraRaderaSå om jag vore som du så skulle jag låta det vara så länge tills att du verkligen känner att motivationen finns där. Och kommer den inte, då är det bara att välkomna den nya, lite kurvigare kroppen du har! :)
Tror jag satsar på att köpa nytt...börjar va fan så trött på att åka upp och ner i vikt. +6 kilo sen i sommras och ingen ork till att ta tag i eländet.
SvaraRadera/Jenny
Jag har kämpat med eller snarare mot min vikt hela livet, men för några år sedan vände det. Då slöt jag fred med min kropp och sedan dess har jag gått ned till ett perfekt BMI och mår jättebra! Kan inte påstå att jag har bantat, men jag bestämde mig för att börja bli snäll mot mig själv och stoppa i mig bra mat i kombination med mycket motion.
SvaraRaderaDet konstiga är att den här gången formade kroppen om sig på ett helt nytt sätt. Brösten och rumpan är snarare större än förut, medan midjan blivit smal och låren muskulösa. Jag tror att det framför allt handlar om att jag inte har svultit mig, utan tvärtom ätit mycket mat, men bra mat. Mycket bra fett, lite tillsatser. Och tränat mycket mer styrketräning än förut.
Fungerade det för mig, fungerar det säkert för dig! Pröva! Och det är extra viktigt att träna när man pluggar. Ta en kvart då och då och rör på dig. Det hjälper hjärnan. Jag lovar, jag undervisar själv på ett universitet!
Hos mig är det depressionen som gjort att jag lagt på mig. Om jag skulle fundera på vikten skulle jag bli mer deprimerad, så jag väljer kläder som inte påverkas av vikt så mycket (leggings, klänningar och linnen, och väljer att vara nöjd med den kropp jag har.
SvaraRadera