fredag 7 april 2017

Jag kommer att skriva om vikt å löpning, men varna i varje rubrik



Jag skriver ju i bloggen om det mesta i mitt liv och vill ha det så oxå.
I mitt liv ingår att försöka vända min uppåtgående vikt utan att för den saken skull bli fanatisk. Jag tycker min kropp är bra som den är oavsett om den väger 50 eller 80 kg men jag har en trivselnivå och framför allt har jag ingen lust att fortsätta storleksuppdatera min garderob varannan månad för att kläderna är för små.
Men! Jag har förstått att det inte är helt oproblematiskt att skriva om sånt här.
Att texter om viktnedgång, dieter och eller träning kan bidra till att läsare mår dåligt. Att det kan bidra till en kroppshets som jag verkligen inte vill vara del av.
Så. Hur gör man då?
Jag tänkte att jag markerar alla inlägg med tydliga rubriker så får den känsliga läsaren själv ta ansvar och hoppa över dessa inlägg.
Det måste väl vara okej?
Själv har jag tex avstått och snabbt som attan skrollat förbi alla bilder och filmer på döda och lidande barn i gasattacken i Syrien. Helt enkelt för att jag redan VET att livet där är för jävligt och att det kostar för mycket av min psykiska hälsa att få det ingnuggat på näthinnan.

Nu kommer inlägget. Och du är varnad. 

Gör mitt sjuttitolfte försök att vända viktuppgången och att komma igång med en mer hälsosam livsstil, alltså att regelbundet springa.
Jag vet att mina lungor, mitt psyke och min kondition mår väl av det, ändå är det trögt som attan att komma igång.
Men nu har jag varit ute två gånger denna veckan. Inte snabbt, inte långt och definitivt inte vackert men jag har sprungit och jag SKA se till att det blir en regelbunden vana.
Jag har satt tre mål.
Delmål 1. Komma ut regelbundet, 2-3 ggr/ v och skita i längder å tider första månaden. 
Delmål 2. Springa statsloppet i juli.
Mål. Få löpningen så en livsstil.

Vad det gäller vikten så har jag nu försökt att äta klokt och snålt (å rätt trökigt om jag ska vara ärlig) i rätt många veckor.
Det händer något med ämnesomsättningen efter 45. Kilona sitter som berget.
Det är så otroligt mycket lättare att gå upp i vikt än tidigare och väldigt mycket svårare att förlora dem. Kanske för att Moder jord vet att medelålders kvinnor mår väl av några extrakilon?
Hur som helst. Jag startade på 70 kg. Det är mer än vad jag någonsin vägt.
Övervikt enl BMI. Jag har väldigt lite muskler och är bara 1,62 lång så på mej "stämmer" BMI.
Jag satte tre mål även här och jag utvärderar hela tiden. Känner jag halvvägs att "Nej, nu räcker det, nu trivs jag och kommer i merparten av mina kläder", ja då bryter jag.
Delmål 1. 66 kg. Att det blev just 66 kg beror på att det är vad jag vägt innan när jag vägt " för mycket."
Delmål 2. 63 kg. Det är en rätt vanlig vikt för mej och troligen där jag kommer stanna
Slutmål 60 kg.

Jag väger mej på måndagar och i måndags vägde jag 67,5 kg.
Jag börjar SE skillnaden nu.

Hur känner du för inlägg som dessa?
Blir du peppad? Kränkt? Eller bara uttråkad?

Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. Underbart att läsa om nån som e som jag :)
    Kom i gång i feb men fick ge upp, höll på å kollapsa efter varje gång å det var infektionen jag drogs med.
    Nu har det varit så mycket jobb å städning (men det bränner kalorier..) så jag har inte prioriterat att komma igång igen.
    Men jag SKA när vi kommer från Polen.
    Vill vara i mitt livs form (vilket skämt..) när jag fyller 50 i sommar.
    Iaf i hyfsad form men visst är det svårare att tappa kilona nu än för 10 år sen :(

    SvaraRadera
  2. För mig får du skriva vad du vill. Jag vill ju dock forf rekommendera gymmet. Muskler tar mer. Och ju mer muskler desto bättre förbränning. Själv är jag bara stor. Men jag har en plan. Och det känns skönt.

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare