Sverige är svårslaget

God kväll i stugorna. Hur har ni det?

Här är det hostigt och rossligt i luftrören. Jag kan inte riktigt avgöra om det är min pollenallergi eller om jag blivit smittad av Noah som är sjuk på dag 6.
För säkerhet skull har jag påbörjat en kortisonkur. Det skräller otäckt från lungorna och jag sov knappt någonting alls i natt till följd av hostan.

Men! När Sverige levererar så här så måste man ju ändå vara nöjd.
Det är helt fantastiskt, jag har varit ledig i 1½ vecka och solen bara fortsätter att skina.
Jag har många vänner och facebookbekanta som är utomlands nu, flertalet i Grekland, (och jag ääääälskar Grekland) men just nu är jag inte ett dugg sugen eller avundsjuk för alltså, Sverige är svårslaget när det är så här.

Noah, jag och Gottfrid tog oss en liten runda till havet.



Det är en sådan ynnest att få bo så här. Att ha 10 minuters promenad till detta härliga.



Vattnet var, åtminstone så här vid kanten, alldeles ljummet och det var så synd att Petronella inte var med så jag kunnat bada. Nu kände jag inte att jag kunde hålla uppsikt över båda de här buspojkarna samtidigt som jag premiärbadade.



Gotteman passade förstås på. Han älskar havet mer än både grisöron och sin egen mor. Veterinären avrådde från att bada medan han har sitt sår "för det kan finnas bakterier i vattnet" men jag tänker att 1.) han äter antibiotika och 2.) han rullar sej i jord och all möjlig skit som känns smutsigare.
Det är så mycket livskvalitet för honom. Och jag ligger på så mycket minus som en mamma som bara petar i såret och tvingar i honom mediciner.



Inte det vackraste kortet på mej men jag ser genuint harmonisk ut och så kändes det oxå den här stunden. En sådan lisa för själen.



Fotbad. Imorgon... då jäklar.



Hoppas ni haft en härlig söndag.

Puss/ Asta