Jo, påtal om trädgårdar

Det är inte klokt hur mycket jag funderar på hur andra är.
Vad andra människor tänker å känner å har för lik i sina garderober.
Om andra människor bär på tankar de inte delar med någon.
Inte med sin mamma.
Inte med sin partner.
Inte med sin bästa vän.
Inte med psykologen.
Eller om det bara är jag?

Hur farligt kan det vara tänker du?
Ja.
Jag kanske har grävt ner kroppen i trädgården efter någon jag lustmördat.
Jag kanske rånar åldringar om nätterna.
Jag kanske smygröstar på Sd.
Jag har kanske ett dubbelliv med ännu en man och tre ungar någon annanstans, i Småland av alla ställen.
Jag är kanske heroinist och injicerar där det inte syns.
Jag kanske misshandlar min make.
I så fall skulle det ju kanske vara svårt att ta upp det på jobbrasten "Jo förresten på tal om trädgårdar..." 

Jag kan säga att inget av det som står ovan handlar om mej.
Än.
Tack å lov.
Men det är ändå saker jag verkligen skulle behöva snacka om men inte riktigt kan.
Skitjobbigt.

Visst är ni glada att ni slipper den här krångliga hjärnan?

Puss/ Asta