Kan man hata någon man inte känner?

Almedalsveckan pågår och jag har knappt hängt med alls.
Politik just nu känns minst sagt deprimerande på så många plan.
Jag har ganska mycket stängt av.
Vad fan är det som har hänt med svenskarna?
Hur är det möjligt att fördumma en befolkning så snabbt?
När blev vi svenska kända för att vara paranoida och egoistiska?
Hur blev det hippt att vara rasist? Så JÄVLA hippt att lågavlönade människor med enkla arbeten alternativt pensionärer sitter på nätet och spottar på de som inte jobbar?! Tycker det är svinbra med Moderaternas å Kristdemokraternas skattefördelningspolitik?
Är det så jävla viktigt att få vara rasist att det får svi över? Eller tror de på fullt allvar att det kommer bli jättebra med stora skattesänkningar till rika och nedmonterad trygghet för resten bara gränserna stängs och människor kastas ut?
Jag vet inte... men det är fan deprimerande tider för tänkande människor. 

Jag har inte lyssnat på Jimmie Åkessons tal i Almedalen men jag har sett snuttar och jag har läst recensioner och direktcitat.
Han har självförtroende nu den gode Jimmie.
Nu behöver inte längre budskapen paketeras om och beströs med glitter.
Nu kan han säga som det ÄR.
Nu har han en stor och högljutt gläfsande del av väljarkåren bakom sej och själv har han fått uppgraderas till Ebba Bush Thores lilla knähund.
Jag är säker på att de två knullar med varann, men det hör kanske inte hit.
När jag ser Jimmie. Hör Jimmie. Tar in Jimmies budskap så uppstår en fråga inom mej som jag faktiskt lagt ansenlig tid på att försöka svara på.
Är det möjligt att hata någon man inte känner?
Känslorna han och hans partikamrater och hans väljare väcker hos mej i den ordningen med dalande intensitet påminner i varje fall om hat.
Det är ingenting jag är stolt över. Faktiskt inte. Jag vill kunna respektera dessa meningsmotståndare så som jag respekterar andra jag inte håller med.
Anledningen till mina starka och flammande känslor för Jimmie och hans undersåtar är vad de GÖR mot detta land.
Han är en förbannad landsförrädare och borde behandlas som en sådan.
Inte sitta på kafferep med Livets ord.

Jag är mer patriot än de flesta.
Jag vill inte kalla det "i dessa Pk tider" för jag tycker Pk står för nåt fint. Pk = anständighet, men i dessa lite ängsliga tider är det inte helt ok att kalla sej patriot.
Men jag älskar detta land! Jag skulle aldrig frivilligt bo någon annanstans, inte ens för ett litet tag.
Jag älskar det som är själen i det svenska. För mej solidaritet, tillit till myndigheter och varandra, oviljan att bråka, att vara lagom svenskt.
Jag älskar vår syn på barn, djur och miljön. Jag älskar allemansrätten, svensk hockey, vår företagsamhet. Jag älskar inställningen i att vi tar hand om varandra, att ett land aldrig är bättre än hur de tar hand om de minsta.
Jag älskar naturen här. Våra årstider. Svenska jordgubbar och kebabpizza.
Det faktum att vi så länge varit ett tryggt folk, med hög levnadsstandard, inga krig och med en stark demokrati har gjort oss nyfikna på andra.
Den som är trygg i sitt land och sin kultur vågar vara just det... nyfiken på andra.
I att resa. I att välkomna andra människor hit. Vid att pröva andra människors kultur... musik, dans, mat, högtider.
Det är Sverige för mej. Världens bästa land. Och allt det håller på att raseras nu.

Jag tänker att där är Jimmie och jag lite lika.
Vi ser båda ett land i förändring och vi tycker inte om det.
Men vi ser olika förändringar och jag tänker att eftersom jag VET att Jimmies bild av Sverige som ett land på randen till kollaps, ett farligt och våldsamt land som snart är bortom räddning så kanske det är lika dant för mej?
Min bild av att nazister i olika grad och klädsel förstör mitt land och hjärntvättar alla mina grannar kanske oxå är nååågot överdriven?
Kanske.

Det pågår så mycket nonsens nu som för bara ett litet tag sedan inte varit möjligt.
Som tiggeriförbud.
Som böneförbud på arbetstid.
Som denna enorma upprördhet på att bevilja anhöriginvandring (men med så stränga premisser att nästan ingen kommer kunna söka.)
Som skräcken för ett gäng småbarn som har terroristföräldrar.

Slutligen vill jag dela en klok mans tankar...

Ordagranna citat ur Åkessons tal i Almedalen idag:
"Hänsynslöst och vanvördigt har man förvandlat vårt land till oigenkännlighet." "Idag återstår bara spillror av det arv som tidigare generationers svenskar gav oss." "Segregationen växer och vårt land håller på att förvandlas till ett splittrat kaos. De kriminella gängen tar över stadsdel efter stadsdel." "De har förstört vårt land, monterat ned välfärd och trygghet."

Är karln påtänd? Eller fullständigt hysterisk?
Uppriktigt sagt så har 99 procent (kvalificerad killgissning) av Sveriges befolkning aldrig varit med om en sprängning, en skjutning, ett knivdåd, ett rån eller något annat dramatiskt när de vistas utanför hemmets väggar. Utan nyhetsförmedling och sociala medier skulle de knappt märkt någonting.
----
PS. I början av talet citerar Åkesson ett långt brev han fått från "Leila", snart 70 år. Det brevet är fabricerat på SD:s partikansli. Med 15 års branscherfarenhet känner jag igen en copy-text när jag ser den. Alltid.
Fredrik Falk

Puss/ Asta