Dagens norska stolpskott

 

Norska hälsoministern Jonas Gahr Störe kan tänka sej en legalisering av att röka heroin. Detta för att minska dödsfall av överdoseringar som sker intravenöst.
Min första och viktigaste fråga till Norges hälsominister måste bli... "Har det alldeles brunnit i skallen på dej?"

Narkotika är ett väldigt känsligt ämne för mej.
Källan till den största sorgen i mitt liv.
Min lillebror är narkoman. Han har varit det sedan han var 14 år.
Innan dess var han en solig kille med alla förutsättningar. Efter det är han ett psykiskt vrak.
Min bror har ett hjärta som slår, ben att gå med, ögon som blinkar.
Men han finns ändå inte, han är redan förlorad.
Jag har mist min enda biologiska bror till narkotikan. Genom det har jag oxå mist min mamma.
Narkotika är ett väldigt känsligt ämne för mej.

Jag tror inte att vi någonsin kan utrota narkotikamissbruket.
Lika lite som vi någonsin kan få en världsfred.
Det är utopier.
Omöjligt.
Det enda man kan göra är att se efter sina egna ungar.
Se till att just mitt barn klarar sej undan skiten.
Information. Självklart.
Erbjuda och binda upp ungdomar i bättre alternativ. Självklart.
Mer resurser till polisens arbete och till tullens arbete. Självklart.
Men till syvende och sist handlar det om att klara sina egna ungar förbi skiten.

Samhället blir allt mer internationaliserat.
På gott och ont suddas länders gränser ut och vi... världsmedborgare... tar efter varandra. Influeras av varandra.
Människor rör sej friare över gränserna. Så gör även drogerna.
Vi lever i en tid då narkotikan snarast blir allt mer accepterad, breder ut sej i fler samhällsskikt.
Då det är coolt att testa kokain. Även bland välartade ungar, från trygga familjer.
Vem som fastnar vet man aldrig för än efteråt. När det är för sent.
Jag testade hasch ett flertal gånger som riktigt ung.
Fick snedkickar, vakna mardrömmar, illamående.
Det är klart att jag inte fastnade.
Min bror testade. Han blev lugn, lycklig, euforisk.
Det tror fan att han gillade det.
Han hade även oturen att drabbas av en psykos som höll i sej under många år kort in i sitt missbruk.
Sånt vet man inte heller. Före.
Det är den stora skillnaden mellan narkotika och alkohol.
Ingen blir alkoholist av att ha testat dricka öl några gånger.
Ingen drabbas av en psykos.

Jag förstår att samhället måste pröva nya grepp i kriget mot narkotikan.
När rena nålar till missbrukare lanserades för ett tio tal år sen eller mer var det kontroversiellt.
"Inte ska vi väl hjälpa missbrukaren att fortsätta knarka" hette motargumenten då.
Men ingen blir sprutnarkoman för att nålarna är gratis.
Däremot innebar det en inbromsning av dödligt smittsamma sjukdomar som sprids via blod. HIV och hepatit.
För några månader sedan hörde jag om dagens kontroversiella tanke... boenden där det inte krävs att man måste vara ren.
Där reglerna tillämpas som lagen mot narkotika i stort. Det är inte olagligt att vara hög, men det är olagligt att ha narkotika på sej.
Argumenten FÖR boendet var att man på så vis skulle kunna nå människor som ännu inte var i insikt om att de ville/ kunde sluta.
Att de skulle kunna få någon form av skydd och samtidigt vara nåbara för socialtjänst osv.
Jag kan nog tycka att det finns en fara men oxå en stor poäng i det resonemanget.
Men att därifrån legalisera den farligaste och mest nedbrytande typ av narkotika som heroinet är, det är väldigt långt.
Heroin är för kroppen lika farligt hur det än administreras.
Risken för överdosering är dock mindre om det inhaleras än sprutas intravenöst.
Lika farligt.
Å lika med att ge upp.
Att besegras.
Vi får aldrig ge upp kampen mot narkotikan.
Även om det är en utopi att besegra den.

Puss/ Asta