Mello å min svärson Turner

Bild: Så här trött nu

God kväll godingar.
Antar att de flesta av er kikat på Mello?
Så där jätte bra var det väl inte i år?
Tyckte man hörde en enorm klasskillnad när Loreen kom in å sjung.
Jag gillade Hoffsten jätte mycket, även om det kanske inte var rätt låt för sammanhanget. Min favvo blev därför Yohio.
Han blev tvåa... nära skjuter ingen hare. Ingen minns silvermedaljören.
Robin... I don't like.
Några vänner å jag roade oss med att direktkommentera allt å ingenting och jag fick en del kommentarer om att jag var elak?!
Please... så där Pk är inte ens jag, och jag är så Pk så folk brukar stöna högt.
Inte fasen går Robin eller han den andra sopan... Anton? in å läser på min facebooksida å blir ledsna när jag skriver att sångrösten lämnade mer att önska.
Eller?!
Allra, allra bäst var Gina. Å Claes Malmberg. Jag skulle kunna gifta mej med den karln rakt av.
Nu är cirkusen över för i år och Asta ska försöka att bli snäll igen.

Vi har gjort annat oxå.
Varit och hälsat på äldsta dottern å hennes make.
Vi serverades oxrullader á la Per Moberg med gräddsås och kokt potatis.
Till efterrätt hemmagjord blåbärspaj med vaniljsås.
Hur smarrigt som helst.
Min svärson påminner en hel del om min favoritkaraktär av Tom Hanks... Turner (från Turner and Hooch.) Vet ni vem jag menar?
Han är i alla fall ytterst pedantisk och... hör å häpna... ogillar dregel.
Gottfrid fick för första gången hänga med hem till någon annan.
Det är inte alla som gillar stora, buffliga, dregliga hundar hemma.
Jag tyckte han klarade det med bravur ändå.
Visst, lite stressig å ängslig. Som en unge skulle han kika i varje kruka, lukta i vrje hörn och gillade inte när jag gick på toa men ändå.
Sa vi "nej" om att gå upp i soffan så gjorde han inte det.
Fast just dreglet kan han ju inte hjälpa. Å det funkar dåligt med någon som är renligt lagd. Allt han går förbi får en grå sträng av snorliknande materia på sej.
Så svärsonen sprang där med sitt "nejande" och sin handduk.
Rätt så söt.
Vi skrattade lite rått men hjärtligt åt honom.
Fick en jätte fin present av dem, en tredimensionell bild de tagit på "bebisen."
Jag tror det är en liten kille.

Maken körde. Som han nästan alltid gör.
Likväl var jag helt SLUT när vi kom hem, helt utschasad.
Ska göra tidig sänggång idag å börja läsa min bok som jag lånade av dottern
Moa Herngrens "Allt är bara bra tack."

Puss/ Asta