Kung Bore går ner för räkning. Så gör även idiotin.

Läste nu på förmiddagen Karin Petterssons utmärkta ledarkrönika  i Aftonbladet, gör gärna ni så oxå och kände att jag känner PRECIS lika dant. 

Efter en tuff höst och start på vintern gällande den tilltagande och allt högljuddare rasismen i Sverige så kände jag en stor sorg och uppgivenhet.
Sverigedemokraternas väljarstöd blev allt större, det blev allt mer accepterat att framföra rasistiska och diskriminerande åsikter... och allt fler verkade göra det.
Retoriken mot muslimer påminde skrämmande mycket om -30 talets retorik kring judarna. Den kollektiva skulden, de kollektiva egenskaperna, det öppna föraktet och allt prat om "vi och dom."

Det är lätt att tappa hoppet om människorna.
När idioti får råda, när icke ifrågasättande får bli norm.
Då är det lätt att bli deprimerad.
Högt har jag skrikit här på min blogg, ensam har jag känt mej så många gånger.
Självklart har jag inte varit det, men känslan har varit sådan ibland.
Hopplös.

Men någonting har hänt.
Rasisterna som länge fått härja fritt och högljutt har börjat möta motstånd.
Fler å fler tysta, humanistiska människor, har fått nog och höjt sina röster.
Säga ifrån.
Fler å fler vågar ifrågasätta sina egna fördomar och öppet granska dem.
Fler å fler är jävligt trötta på Sd folkets utbredning och deras fotfolk högljudda dumhet.
Mycket positivt har skett den senaste tiden i demokratins namn. Precis som Karin Petersson i sin krönika räknar upp.
Uppdrag gransknings program om näthat och vilka kvinnor det drabbar... och de stora reaktionerna på dessa.
Hyllningarna till Soran Ismael.
Protesterna mot REVA.
Antirasister som både på nätet och i den så kallade köttrymden, dvs verkliga livet, som tar sej i ton.
Å inte minst här om dagen, Hassen Khemiris beskrivning av hur han under hela sitt liv upplevt rasismens ansikte i Sverige. "Bästa Beatrice" Fler än en kvarts miljon läste å delade denna under några dygn på nätet.

Min rädsla kring rasismen i Sverige, som svensk och blå grönögd, är inte främst att Sverigedemokraterna skall växa särskilt mycket mer, det tror jag inte att de kommer att göra.
Sverige är ändå ett tämligen intellektuellt land.
Det är inte heller att Sd ska få någon slags betydelse i riksdagen så tillvida att de hamnar i en regering, ingen regering skulle våga/ vilja ta dem i knät.
Min farhåga är snarare att det går som i Danmark, där de etablerade och rumsrena partierna anpassar sej och lägger om sin egna politik till mer främlingsfientlig i syfte att attrahera Sd's väljare själva.

Men jag tror och hoppas att vi går mot en ny vår. En kärleksfullare mer inkluderande vår.
Där vi alla sätter P för dumhet och står upp för vår demokrati!
Jag hoppas det i alla fall.

Puss/ Asta