Tids nog

Min mormor var vacker som en sommardag när hon var ung.
Verkligen urvacker, som en skådespelerska.
En del säger att jag är lik min mormor.
Många säger att Mini är lik mej. Mini är oxå jätte vacker.
Själv är jag lik dem men inte vacker någonstans.
Som en karikatyr. Med större drag och inte alls lika finmejslade drag. 

Min mormor är 80 år. Änka. Mamma till tre. Mormor och mormorsmor till massor av barn.
Hon är i mångt och mycket min mamma. Jag är uppvuxen där till stora delar, hon och jag har långt mer en mamma-dotter relation än vad jag å min riktiga mamma har.
Mormor är den stora matriarkaten i vår släkt.
Bestämd, ömsint, omtänksam, krävande, den alla samlas kring.

Idag har min mormor åkt in på sjukhus, fullständigt slut.
Jag har anat ugglor i mossen länge, hennes lab värden osar malignitet.
I dag fick vi veta att det är akut leukemi.
Jag kan inte mycket om hematologi. Men jag kan tillräckligt för att förstå att det är en väldigt allvarlig diagnos. En dödlig diagnos i den åldern.

Andas in. Andas ut.
Jag känner mej... avstängd.
Jag vet att det bara är en tidsfråga. En arbetsskada. Jag tänker som en sjuksköterska.
Tids nog kommer försvaret ge vika och informationen sjunka in.
Det vet jag.
Att mormor är allvarligt sjuk. På väg bort.
Att den största tryggheten genom livet snart inte finns mer.
Att jag blir... ensam.
Tids nog.

Puss/ Asta