måndag 18 mars 2013

Jag sätter P...

 

Jag sätter för tillfället P för min egen diskussion med med Sverigedemokrater i kommentarsfältet. Oschysst kan man kanske tycka när jag så sent som idag skrev ett inlägg om dem, men just nu ORKAR jag bara inte.
Det är fritt fram för er läsare som orkar å vill.

Jag må vara spydig nu... det är min blogg och helt frivilligt att läsa... men det finns en gräns hur mycket dumheter jag orkar tugga i mej å gå i svarsmål för.
Det är lixom omöjligt att nå fram. Inte EN ENDA Sd sympatisör kommenterade de exempel på hatiska/ rasistiska/ homofoba uttalanden som jag samlat i ett av inläggen. Inte EN kunde erkänna att partiet som uttalat en nollvision mot rasism har så uppenbara problem med sitt fotfolk (och även sina egna riksdagsmän.)
Hur kommer det sej?

Hur FAN... ursäkta språket... ska man kunna ta sådana människor på allvar?!
Nej, tyärt om. Kommentarerna handlar om hur jag kränkt dem.
Kom igen?! Ni gör er löjliga(re.) Jessica skulle till och med passa sej för att åka fast för förtal.
Det blir så dumt så dumt så dumt.
Jag ids inte med er mer just nu. Jag måste få vila. Rena mej. Få det ur mitt system.

Jag har skrivit många djupt ifrågasättande inlägg om de borgliga partierna och deras politik. Men jag har aldrig känt mej påhoppad.
Jag har inte fått oroliga förmaningar av mina nära att "Akta dej Asta, de är farliga."
Andra jag känner som tagit debatten har fått känna av det. I form av hot om rövknull, hot mot barnen, kännedom om adressen.
Från vilket annat partis sympatisörer hade det varit möjligt?
Från vilket annat partis sympatisörer blir man kallad landsförädare för att man är för en generös flyktingpolitik.
Från vilket annat parti blir man kallad hjärntvättad och vänsterpartistsvin?
Själv har jag hittills klarar mej bra. Ett litet charmigt telefonsamtal bara där en manröst stönade fram blattehora.
Nice.
Så kom fan inte till mej å snacka om otrevlig ton.

Tack vi som stöttat. Som hjälpt till att ta diskussionerna. Som visat att vi är fler... många fler... som är så läskigt jävla trötta på er.
Som hundra gånger hellre integrerar oss med slöjbeklädda muslimer än rasistiska och homofobiska  arga lågutbildade män.
De ingår inte i det samhälle och det Sverige jag vill leva i.

Så för ett tag. Jag sätter P för att ge svar på lågintelligenta kommentarer.
För en stund. I will be back.

Puss/ Asta

18 kommentarer:

  1. återigen, du är klok som en bok, hoppas kvällen på jobbet var okey?!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack raring. Tja, jobbet funkar (det är ju få timmar, inga krav) men jag har blivit sämre hemma. Ofantligt mkt sämre pang bom. Trist.

      Radera
  2. Andas in. Och ut. Ingen idé att stressa, det kommer fler tillfällen...tyvärr.

    Kram på dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tyvärr :) Kram å tack för ditt stöd.

      Radera
  3. Ja... Låt det vila. Som sagt ovan, det kommer fler tillfällen.

    Själv undrar jag hur det gått för dig idag och hoppas det varit bra. Och att samtalet i skolan gav något.

    Kram Elin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samtalet i skolan blev jättebra, en kanontrevlig rektor (ung kvinna.)
      Jobbet... tja, som jag skrev till Carola ovan. Det är när jag går därifrån ffa som allt kommer. Suck. Kram på dej

      Radera
  4. Skit i att argumentera i bloggen nu, du behöver energin till dig själv. Politik är intressant och det kan vara roligt och givande att debattera men när du känner att du slår ut i tomma luften tar det mer än det ger. Jag håller mig själv undan att diskutera politik för tillfället. Nu gör jag inte det så ofta i bloggen utan mer med släkt och vänner, men ligger lågt där också. Fokusera på dig just nu. Politiken lär finnas kvar i alla oändlighet. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har alltid diskuterat mkt politik. Här hemma. Det är nästan huvudämnet vid middagsbordet :) Men jag känner att dumsnutarna tar för mkt plats på bloggen.
      Det vet alla som bloggar att det är en avvägningsfråga. Hur mkt debatt man ska tillåta. Utan debatt blir det väldigt platt, jag vill inte vara en diktator som bara släpper fram hyllningar. Men om man ska bråka å tjafsa hela tiden nja... det känns inte heller ok.
      Kram gumman

      Radera
  5. Jag har inte kommenterat hos dig ang detta den här gången. Har faktiskt inte orkat läsa alla inlägg för jag får ont i magen och mår dåligt av det. Jag väljer när jag orkar. Lever med rasismen dagligen, arbetar med ungdomar som utsätts för rasism dagligen, jag hur mitt privat liv se ut att min stora kärlek är en muslimsk man från Libanon gör ju inte livet helt lätt.
    Men INGEN ska får mig att tänka, leva och göra annorlunda än det jag vill göra och vem jag ska vara med. Speciellt inte människor som inte kan argumentera ordentligt och hotar och kallar mig eller andra saker. Det är inte värdigt Sverige att människor som ex SD anhängare hotar och kallar folk saker..herregud. Det är INTE klokt!
    Tack för att du har orkat den här gången! Ta nu hand om dig! Idioterna lär ju tyvärr finnas kvar tills nästa gång du får ork:)

    Kramar Nina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är helt ok Nina. Jag vet att jag har ditt stöd ändå. Å det är som du säger... ibland orkar man inte. Förstår att det är än värre för er som lever med någon från ett annat land, som lever mitt i det. Blir JAG arg när alla dessa Sd'are förnekar (hur hittade de förresten hit samtidigt?!) att rasism finns så vad ska inte ni bli som lever med konsekvenser hela tiden?!
      Kram

      Radera
  6. Men oj...vilken rörig kommentar jag skrev...läste inte igenom den ordentligt. Aja, kan inte ändra den nu:)

    SvaraRadera
  7. Det värsta är ju att de första logiska argumenten för att du skall bli SDare i förra inlägget är just det de lockar med. Förblindar folk med. Hua ligen säger jag bara. Du är klok och modig! Tycker det är toppen att du oftast orkar lyfta och dryfta detta på ett klokt och insiktsfullt vis!!
    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack U. Tack. Det betyder mkt att du tycker det. Kram

      Radera
  8. Du får skylla dig själv,Man skall välja sina strider om man inte orkar med mothugg..Det är att vara vuxen..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men du din lilla anonyma skit. Jag orkar nog ska du se. Oroa dej icke.
      Jag orkar bara inte diskutera med verklighetsfrånvända idioter dagarna i ända. Mitt liv är mer än så. Å denna blogg är inte en "Utmana sd' blogg utan lite mer. Det är helt enkelt dax för lite tal om vår å vind, min ljuvliga mördarhund, nån söt klänning här å där osv.
      Ska dra en liknelse som du/ ni kanske förstår.
      Om jag får skit på skon kansk jag kanske stå ut med det och torka bort det när tid finns. Men har man badat i dynga,,, ja då behöver man en el annan långdusch.
      Men... don't you worry, I'll be back.

      Radera
  9. Anonym, att vara vuxen handlar om så mkt som ex att inte vara anonym och att se det öppna deomokratiska samhället där de mänskliga rättigheterna är i fokus som det självklara valet. Det är inte du anonym enkom som avgör vad att vara vuxen är. Dessutom är det en bloggs skribent som äger rätten att välja vad som ska skrivas. Ingen annat.

    Mvh/Nina

    SvaraRadera
  10. Oj oj... jag känner igen mig så mycket i det Nina skriver...
    Hur det här berör mig på ett alldeles speciellt sätt, på det allra innersta. Jag får ont i magen. Jag gråter inombords. Jag förfäras och äcklas. Och jag föraktar mig själv för att jag inte alltid orkar, inte alltid vågar.
    Ibland blir jag bara så TRÖTT! Jag känner hur de suger musten ur mig!
    Så jag säger det också... tack för att du orkar den här gången! Stort, stort tack!
    Allt stöd till dig. Du är inte ensam, även om det kan kännas så ibland.

    Älskar dig mest i hela världen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack mitt hjärta. Skit i detta just nu, du har nog med annat. Du kan ta striden en annan gång. Älskar dej med. Till månen... och tillbaka igen.

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare