Är jag alldeels knäpp nu?

Första praktikdagen på jobbet avklarad. I blå kläder (ett jäkla lyft mot det de vita.)
Alltså, bortsett från att man skymtar en bh kant (såg den inte när jag snabbt som attan efter att ha kisselissat knäppte av ett kort men bjuder på det om någon blir upphetsad el upprörd) så tycker jag nog att jag SER UT SOM en barnmorska.
Så där som jag föreställer mej bilden av en barnmorska (vi har alla våra fördomar)...
lite äldre, moderlig, snäll och bestämd med glasögonen på skulten.
Så ska väl en barnmorska va? Eller?
Hur vill du ha din barnmorska?
Annars brukar jag mest tycka att jag ser ut som socionom. Eller högstadielärare.
Miljöpartist eller möjligen vänster.
Har ni oxå sådana där föreställningar?
I så fall, vad/ vem ser du ut som?

När jag är på stan. Sitter själv på ett café eller tar en öl en eftermiddag på en uteservering eller kanske på tåget så brukar jag titta på mina medmänniskor och fantisera om deras liv.
Vilka de är. Vad de jobbar med. Har för hobbys. Partners. Om de har barn.
Är de i sällskap, två eller flera, funderar jag på deras relationer.
Är de gifta? Kollegor? Grannar som i smyg sätter på varann och nu på väg till nåt hemligt sexnäste?
Gruppen. Vem gillar vem? Är det nån som inte gillar nån annan?

Jag lyssnar gärna på andras samtal. Tjuvlyssnar.
Mina barn säger att jag är så pinsam för jag döljer det inte. Jag kan stå bredvid och fastna i konversationen och med halvöppen mun följa pratet fram och tillbaka.
Mammaaaa, brukar de väsa då. Tur det för själv märker jag inte av det.

Egentligen så tror jag inte att jag är så creepy som jag låter. Jag är bara helt enkelt fascinerad av människor, av andras liv och i bra stunder så tänker jag att det är just en sån här egenskap som är bra att ha när man vill skriva den där stora Romanen någon gång. Intresset för vad som sägs och inte sägs bland oss och fantasin att ge dem en massa egenskaper och hela liv som jag tror skulle passa dem.

Eller vad tänker ni?
Att jag är alldeles knäpp?

Puss/ Asta