Jag borde gå i ide.

Man ska vara tacksam för var dag man får. Livet kan ta slut imorgon. Carpe fucking diem.
Jag VET, men jag tycker att januari är en outhärdlig månad. Jag tror fan att det blivit värre med åren med.
December är okej för då är det adventsmys med stjärnor, glögg och julförberedelser.
Februari är oxå... något åtminstone... lättare för då börjar det bli lite ljusare ute.
Mars, även om vädret kan vara både kallt och tråkigt så vet både jag och Kung Bore att han när som helst är besegrad.
Men januari! Evigheter sedan man såg solen, evigheter kvar till den kommer åter.
Kallt, mörkt och trist.
Jag är vansinnigt väderberoende och i princip vad som helst är lättare att uthärda med lite solsken ovanpå. Kyla gör mej direkt aggressiv. Jag hatar att frysa!

Aldrig har jag längtat efter att få åka utomlands så mycket som nu.
Och med tanke på att vi lever fyra och en halv person på en och en halv lön så kan jag se mej i månen efter det i år.
Men bara tanken...
Bara tanken på att googla runt på olika resebolagssidor för att inspireras, jämföra, sukta och sedan boka hade gjort livet så mycket enklare.
Bara att veta om att i vecka si eller så så väntar ett hotellrum på Aya Napa eller på Rhodos mej.
Alldeles oavsett hur evighetslång januari är eller hur solfattig svenska sommaren blir så kommer jag att få doppa fötterna i ett ljummet Medelhav och ta en kall öl liggandes i en het solstol.
Det borde fasen vara en mänsklig rättighet för varje nordbor att få en sån vecka om året.
(Nej, jo, jag vet att vi är rysligt privilegierade som vi är, att vi snarare borde flyga mindre för klimatets skull osv men just i detta inlägget kan jag väl få tycka å känna så där.)

Idag har jag varit så vansinnigt trött. Mini väckte mej vid halv elva. Eller försökte rättare sagt.
Nån halvtimma senare kom hon upp med kaffe som jag somnade ifrån. Jag har tagit en middagslur efter hockeyn och jag är trött igen.
Och jag har inte fått gjort nåt av värde. Pluggat nån timma kanske sammanlagt. Inte satt näsan utanför dörren.
Jag är inte sjuk. Inte vad jag vet om i alla fall. Bara denna helt förlamande trötthet.
Kan inte ens ta mej för att göra nåt roligt. Som att gå ut med hunden, läsa en bok eller se en film

Detta måste väl ändå ha varit det skojigaste och mest givande blogginlägg ni läst på år och dar?!
Ja, jag MENAR det.

Puss/ Asta