Rik som fan

Jag är hemma. Praktikvecka nr 2 med fyra tidiga mornar är slut och så är jag med.
Totalt kaputt och overkligt trött.
Sitter bara här å stirrar rakt fram. Förmår inte tänka nåt vettigt, än mindre författa något.
Men jag är hemma, jag sitter med en Gin & Tonic och ska strax lägga mej och imorgon är det den här tanten som tar sovmorgon.

Noah blev så glad när jag kom hem!
"Min mommo" sa han och kom springande och sen hjälptes det inte hur trött jag var för han har inte släppt mej. Han har velat vara med mej hela tiden. Och vi har hunnit läsa, se film, bygga lego och gosa.
Tänk att än en gång få vara anledningen till att solen går upp för en annan människa.
Det är en sån rikedom, en sådan ynnest att få uppleva och känna en sådan kärlek.
Jag skulle kunna mörda för honom, åka 300 mil enkel väg för honom, plocka ner stjärnorna för honom.

Och min andra pojk. Som sussar vid mina fötter i detta nu. Som strax ska kura ihop sej bredvid mej i sängen med huvudet i mina knäveck. Som jag ska ta en lång promenad med i regnet utmed havet i morgon.

Längtar efter min Ängla och hon kommer om några veckor. Räknar dagar.
Jag känner mej rik. Trött. Asocial. Men rik.
Och jag tycker att jag är riktigt fin på bilden tagen i hissen på SÄS (Ni ser, jag jobbar på med att vara snäll.)

Sov gott allihop.

Puss/ Asta