Men papporna då!

Kamratposten gjorde för många år sedan en stor undersökning där de frågade 6000  barn mellan 8-14 år vem de helst pratar med när de har problem.
Först kom mamma.
Sen kom en kompis.
Sen kom någon annan.
Sen kom ingen alls och först på femte plats kom... ta daaa...
Pappa.
Sug på den en stund. Jag tror tyvärr inte särskilt mycket har förändrats.

Varför är det så?
Det har så klart hur många förklaringar som helst. Skulle vi fråga tio personer får vi säkert tio olika svar. Men nu är detta min blogg och därför säger jag vad jag tror, det vore ju bara tokigt om jag sa vad du tror :)

Till viss del tror jag att det är biologiskt.
(Japp, jag vet... redan här blir folk uppretade.)
Det är så naturen tänkt sej det. Mamma tar hand om barn. Pappa har ihjäl en bisonoxe.
Evolutionen går vansinnigt långsamt.
Hela vårt nervsystem med sympatikus och parasympatikus jobbar fortfarande i tron att vi blir attackerade av stora djur när vi i själva verket känner ångest för att misslyckas på jobbet.
Kvinnorna har hormonerna med sej som redan under graviditeten jobbar till hennes favör och som frisätts i enorma mängder i den stund barnet föds och läggs upp på mammans bröst.
På BB kan man riktigt känna molnen av Oxytocin som flödar.

Men. Självklart finns det inte bara ett men här utan rätt många.
Vi börjar med det första...
Men, även män får förhöjda doser av Oxytocin när de bär sitt barn hud mot hud.
Inte i samma doser eller omfattning som mamman men ändå. Hormonpåslag.
Ju mer tid han spenderar med sitt barn tätt in till sej, ju mer hjälp får han därmed på traven till att känna kärlek, stärka band och bli den pappa alla barn förtjänar.

I vårt jämställda land arbetar nästan alla pappor heltid. Väldigt många mammor jobbar deltid.
I vårt jämställda land tar mammorna ut huvuddelen av föräldraledigheten och där vabbar mamma mest, är mamma familjens projektledare med huvudansvar för barnen. Mamma ammar, tröstar, bär, matar, vaggar kolikbarn, roddar vardagen, läser sagar, fostrar, plåstrar om mm mm så mycket mer eftersom de är hemma mer.
Inte så konstigt att ungarna där i tioårsåldern helst pratar med mamma.

Jag är inte ute efter att mammor skall arbeta lika mycket som papporna.
Allt män gör är inte per automatik bäst, därför behöver inte heller jämställdhet innebära att kvinnor ska göra som män gör (vilket det tyvärr ofta blir, inte bara i fråga om föräldraskap.)
Pappor borde jobba mindre. Vara hemma med sina barn mer. Ställa sin karriär åt sidan under småbarnsåren.
De borde prioritera annorlunda helt enkelt. Vara med sina ungar. Göra vardagsliret med sina barn.
Ta sin roll som förälder å inte bara vara någon slags sidekick åt mamman i bästa fall.

Jag känner... en del bra pappor men jag känner vansinnigt många fler som är rena skräpet.
Och det kan de knappast bara skylla på hormoner.
Finns det nåt råd jag vill ge till unga kvinnor utan barn så är det att kyss så många vackra kvinnor å män du vill. Gift dej ibland om du har råd å vill ha fest, skilsmässa är inget brott längre.
Men tänk för hundan efter hundra gånger om det verkligen är pappamateria som du skaffar barn med.
Finner du ingen lämplig kandidat så finns alltid Danmark.

Puss/ Asta