Mitt råd till alla spädbarnsmammor.

Allt har sin tid och mina småbarnsår är definitivt över. Jag har fyra vackra friska barn och kan inte säga att jag skulle vilja börja om men ändå...
På senare år och framför allt under utbildningen jag nu går så väcks mycket tankar om vad jag skulle velat göra annorlunda.
Föda hemma och i vatten är en sådan sak. En annan är det här med bärsjal.
Jag har burit mina spädisar mycket. Haft dem hud mot hud när jag sett på tv, samsovit med dem och ammat liggande utan att knappt behövt vakna, men jag inser nu att jag skulle kunna gjort så mycket mer!

Att bära sitt späda barn hud mot hud har massor av fördelar och underlättar anpassningen för bebisen i det nya livet utanför livmodern. Kontinuerlig hud mot hudkontakt hjälper barnet att hålla temperaturen och sitt blodsocker, det hjälper mamman att uppfatta tidiga tecken på att barnet vill suga och det underlättar amningen.
Oxytocinet... vårt lugn å ro, vårt kärlek och knyta ann hormon... flödar på bättre.
När barnet föds har vi burit det det i cirka 40 veckor inuti vår kropp. Under åtminstone tre månader borde vi därefter bära det tätt intill oss utanpå kroppen med hjälp av en bärsjal.

I västvärlden får nyblivna föräldrar rådet att barn skall ha kudde för att undvika bli platta bak på skallen och de får råd om att tidigt en stund då å då lägga dem på magen så de får träna sina nackmuskler.
Sådana råd behövs inte i stora delar av världen just därför att det naturliga är att bära på barnet.
Förutom närhet och trygghet får barnet då en naturlig träning i att öva stadga.
Och mamma... hon är fri att göra det hon vill och behöver med båda händerna fria.
Tvätta, dammsuga, blogga, fika, hjälpa storasyster eller vad hon nu behöver.
Barnet följer mammas rörelser, känner hennes doft, hör hennes hjärtslag.

Det är mitt råd till alla nyblivna mammor.
Införskaffa minst en ordentlig bärsjal och ge ditt barn det finaste du kan. Kontinuerlig hud mot hud kontakt.

Puss/ Asta