Jag har alltid ÄLSKAT Astrid Lindgrens berättelser och fört det vidare till mina barn.
Framför allt har jag promotat de filmer, sagor och berättelser som jag tyckte om som barn.
Emil i Lönneberga är en favorit liksom Bröderna Lejonhjärta och Allra käraste syster.
Pippi och Saltkråkan så där, helt okej fast inte som favoriterna.
Madicken kan inte jag minnas att jag såg som barn och väldigt lite tillsammans med mina barn.
Här om dagen såg jag båda Madickenfilmerna. Jag började se dem med Noah men han tröttnade ganska snart och jag blev sittande å såg på dem själv och herre jäklar vad bra dom är!
Astrid Lindgren har i alla sina historier fångat saker som är svåra och inte bara servera barn lycka och glitter. Allra tydligast är det kanske i Bröderna Lejonhjärta där våld förklaras som nödvändigt och där det ställs moraliska krav även på barn att våga stå upp för det goda. "För annars är man ingen människa utan bara en liten lort."
Men i historierna om Madicken har verkligen allt och det jag särskilt gillar är att människorna i den är mångfasetterade. De är inte onda eller goda eller modiga eller... de är allt sammans.
Söta Alva som trånar efter den uppmuntrande gifta sotaren, mor på Junibacken som slåss med kvalen över att vara privilegierad, grannen Nilsson som super men är rätt snäll, Madicken som är rar men oxå en riktig mallgroda emellanåt å som trots att hon är änglasöt både kan slåss och retas, de fattiga barnen som inte står med mössan i hand, Abbe som är en idol men ibland utnyttjar att han är äldre än den beundrande Madicken.
Klasskillnader och klassmöten.
En fantastisk berättelse och precis sånt som barn behöver lära sej, se och förstå.
Mer Astrid Lindgren åt både stora och små. Mer Allan Edwall åt både stora å små.
Vad har Astrid gett dej och har du oxå återupptäckt henne som vuxen?
Puss/ Asta
Åh älskar Astrid Lindgren!! Jag vet inte om jag kan tacka mig själv för att Ängla också älskar hennes berättelser, men jo... kanske delvis. Liksom jag kan tacka dig. Tror att man som förälder har en stor makt och där med ett stort ansvar då man för vidare berättelser till sina barn. Vilket budskap, vilka lärdomar man vill att barnen ska få med sig i livet genom böcker (och filmer). Här hemma tittar vi på någon Astrid-film nästan varje dag. Änglas favoriter är Emil, Pippi, Lotta, Karlsson på taket och Madicken (eller Dicken som hon hette ett tag). "Förgrämmade unge!" och "annars skjuter jag!" sägs ofta :)
SvaraRaderaMadicken är en av mina favoriter på grund av allt det du beskriver. Och så har ju Ängla döpt efter Alva, i andranamn ;) Sen älskar jag Ronja Rövardotter också. Gråter alltid när Mattis skriker "jag har mitt barn!" Och Emil... som ger sådana fantastiska historielektioner. Som vuxen har jag funderat mycket över just Emil. Jag skulle ha velat att Astrid skrev boken "Emil i Lönneberga -20 år senare". Jag är så nyfiken. Att han blev kommunalfullmäktige vet vi. Men vad hände mer? Fick Lina sin Alfred? Fick de bo kvar på gården tills de blev gamla? Hur blev Emil som pappa? Hur påverkades han av Sveriges förändringar? Åh vad jag hade velat läsa den boken! Kan inte riktigt förklara vad Astrid Lindgren betyder för mig. Troligtvis mer än någon annan människa utanför familjen. Låter det tokigt? Att sitta framför tv:n eller en bok och ta del av hennes berättelser tillsammans med mitt eget barn gör mig så lycklig att jag nästan börjar gråta. På riktigt. Åh vad sentimental jag är ;)
Kram Emelie.
Jag älskar Astrid!
SvaraRaderaFör mig var det jätteviktigt att Tora blev introducerad när vi bodde i Australien så jag köpte boxen med 24 filmer eller vad det nu är. Hon får inte titta på Lotta för hon är allt en liten Lotta och att lära sig ÄNNU mer attityd kan gott få vänta. Och så gillar hon inte Karlsson av nån anledning.
Men tittar orädd på både Ronja och Lejonhjärta.
ÄLSKAR Madicken och Rasmus på luffen!
Jag älskar alltihop.
Tycker det är fantastiskt att hon berör så många 'obekväma' ämnen, framför allt döden. Så naket och äkta, vilket geni hon var!
Det blir liksom så lätt att sedan prata om dessa svåra ämnen, när isen liksom redan är bruten. Tora frågar ofta efter sin morfar som är död. Jag visste aldrig vad jag skulle säga riktigt då jag inte är religiös och tror på himlen. I och med Astrids historier har vi nu flera alternativ, men jag gillar Nangijala bäst :-)
Åhhhh - jag kan inte annat än att hålla med både dig A och de två föregående kommentatorerna. Astrid Lindgren är MAGISK. Så otroligt klok och jädrar vad hon lyckas tala om alla de stora ämnena på ett fantastiskt vis. Och precis så som du beskriver det A, så är aldrig hennes människor platta och ensidiga; de är mångsidiga och mänskliga: både goda och mindre goda. Mattis tillexempel, trots att han är en rövare - en kriminell - älskar han sin familj och sin dotter mer än allt annat och skulle gå genom eld och vatten för dem. Han är nog den som först fick mig att fundera i gråskalor. Att allt inte bara är svart eller vitt.
SvaraRaderaAnnars älskar jag Bröderna Lejonhjärta, Ronja röverdotter, Mio min Mio, Sunnanäng, Pippi, Madicken, Barna i Bullerbyn, Kajsa Kavat och I skymningslandet. Emil har vi också läst med glädje, men Karlsson på taket har jag tyvärr aldrig tyckt om. Och berättelserna om Kalle Blomqvist slog aldrig an en hjärtesträng - redan då tyckte jag inte om "detektivromaner" ;)) Däremot tycker jag mycket om hennes bok om Britt-Marie och böckerna om Kati.
Jag hör alltid Astrids röst när jag läser hennes böcker. Hon är en vän. En förtrogen. Och jag tycker hon är magisk.
Åh Allra käraste syster. Lånade den om och om och om igen från vårt gula lilla bibliotek. Ingen kan skriva om döden via barnböcker som Astrid. Ingen.
SvaraRadera