lördag 2 januari 2016
Plocka fram din inre strippa...
En vän frågade mej här om dagen om jag skulle vilja böra en poledancingkurs med henne.
Jag blev alldeles paff!
Jag som ser mej som kvinnosakskvinna och som är enormt mycket emot allt som handlar om att män tjänar pengar/ vinner lust på att kvinnor säljer sexualitet.
Men så vaknade den där lilla djävulen i mej och jag tänkte... varför inte?!
Alltså min vän frågade ju inte om jag kunde tänka mej svartjobba på en porrklubb. Hon frågade om jag ville gå en kurs. Ihop med andra kvinnor. För att göra nåt kul å annorlunda.
Och fy fan vilken skills att dra fram på framtida kalas å festligheter. Man behöver ju inte göra det i femton centimeters klackar och stringtrosor. Det vore rätt imponerande och otippat i jeans och t-shirt med.
Och nästan än mer imponerande som lönntjock mormor än ärtig nittonåring?!
Jag har ju alltid haft en inre rebell inom mej. Som protesterar mot det där välartade, väluppfostrade, förväntande.
Svårt att tro med tanke på villa, vovve och volvoliv med barn och inga anmärkningar hos kronofogden. Jag har aldrig liftat i shorts i Arizona eller levt mer urbefolkningen i någon afrikansk håla. Inte ens hoppat bungyjump eller gått en kurs i keramik.
Men inom mej... vilket ibland sipprar ut lite försiktigt i form av en olämplig kommentar eller ett obegripligt uppförande för att sedan raskt återgå till vad som förväntas av mej.
Jag skulle mycket väl kunna göra något... mainstreamoväntat. Som att gifta mej med en kvinna. Eller en tjugo år äldre man. Jag skulle vilja bo i kollektiv med gris som husdjur och totalt okunnig testa gröna vågen livet.
Varför skulle jag då inte kunna gå en kurs i poledance?
Tja, förmodligen för att jag är stel som en pinne, osmidig som ett kylskåp, orolig för att göra bort mej som en konfirmand, rädd för att slå mej som en unge och... inte särskilt erotiskt lagd.
Men annars så, annars hade det varit jätte kul att pröva.
Faktiskt så kul att jag sneglar på lyktstolparna som finns där under mina promenader och tänker att jag skulle ju kunna pröva de där första move'sen. De där när man bara håller i stolpen å går runt och släpar på fötterna lite sensuellt.
Släpar fötterna sensuellt?! Ja herre gud, ni hör.
Puss/ Asta
Etiketter:
lyktstolpar,
min inre rebell,
min inre strippa,
pooldance,
stel som ett kylskåp
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I Australien är det jättevanligt som träningsform. Mest för att det ger en grym kropp (kolla bara Pink)
SvaraRaderaFast inget för mig. Jag är ungefär lika smidig som ett kylskåp. Jag skulle gärna yoga oxå men är för stel och otymplig för det med!
Jag tycker du ska prova lyckstolpen inom en snar framtid... ;-)