Ännu en onsdag...

 

Det blir en del dagboksinlägg nu, sorry för det. Min hjärna går lite segare i det här vädret tror jag.
Tids nog kommer debatterna igen. Men finns det någon som har en fråga eller önskar ett inlägg på nån särskild fråga så hojta till.
Glömde det veckosammanfattade inlägget i söndags.
Kanske synd, för så social som jag var den veckan är jag sällan.
Jag kan säga som så att semesterlunken och allt "unnar sej" börjar synas.
Benen som jag börjat få fason på och den relativt platta(re) magen är ett minne blott.
Man sliiiiter och sliiiiiter för ett resultat men det går på ett ögonblink... eller två lata sommarveckor... att förlora det.
Well... skit samma, jag kunde haft värre problem.



Å värre problem har jag oxå.
Allergin är överjävlig och hunden har fått våteksem.
Är mest oroad för det sistnämnda.
Det ser oskyldigt ut men kan blossa upp och bli stort på bara några timmar i den här kletiga värmen.
Jag har rakat över fläcken och sprutat på propolis.
Propolis är en vätska som jag fått av en veterinär som förmodligen fått sin legitimation i ett cornflakespaket men just detta propolis tror jag på.
Det används väldigt mkt utomlands, är en biprodukt från när bivax och har en antibiotisk effekt verksamt på stafylokocker.
I råden man kan läsa på nätet om våteksem/ hotspot så står det att en veterinär ska bedöma läget. Å att hunden bör bära tratt. Hahaha... den va rolig den. Not!
Märta hade tratt... en kvart... när hon opererats för livmoderinflammation och höll på att riva ner hela huset och oss som bor här med den.
Men jag ser på till imorgon. Hoppas på propolisen.På bilden är det rakat, avtvättat och färdigsprayat.

Allt är inte elände. Verkligen inte.
Sommaren är ljuvlig och jag njuter av den trots snor, kli å klåda.
Vi har grillat idag... igen. Jag tänker se till att vara spyless på att grilla å käka färskpotatis innan hösten är här.
Jag har sprungit. Trots allergin. På ren jävla tjurighet drog jag 7 km och det kändes härligt... efteråt. Ska skärpa mej med löpningen nu igen, håller på att tappa bort den känner jag.

Mini å jag å Gottepojken var ute och gick i skogen tidigare idag när den lilla mannen plötsligt hoppade ner i ett lerdike.
Han såg helt självmordsbenägen ut. Tryckte ner hela huvudet å frustande där under så det kom stora bubblor av lera, sen skvätte han upp det på ryggen med.
Fick slita honom där ifrån och jag kan säga att joggare som kom förbi tittade helt förfärat på min prins. Som om han vore... äcklig eller nåt?!?!
En blond snärta i 20 års åldern väste till och med "Ur vägen" med en mycket otrevlig ton. :)
Han fick Hooch (ur Turner and Hooch... ni som sett ni vet, ni andra fattar ingenting...) att framstå som en rätt välkammad kille.
Det blev bad å schamponering när vi kom hem. Å omhändertagande av "fläcken" oxå då.

Å så gick ännu en onsdag i våra liv.

Puss/ Asta