onsdag 8 juli 2015

Jag har inget val



I hela mitt vuxna liv har jag velat bli barnmorska.
19 år före pensionen kommer jag, som en bloggsyster kommenterat så fint i inlägget nedan, in på BB på ett bananskal och livet SKRIKER på mej.
Aldrig i mitt liv har vägskälskänslan varit så tydlig, sällan har jag på riktigt känt att det är nu eller aldrig.

Igår var huvudet fullt av argument för å emot, av tvivel, oro och trettiosex andra typer av känslor.
Idag vaknade jag med en enda tanke glasklar i huvudet. Ni vet, så där som man vaknade som barn och tänkte/kände/visste "Det är julafton."
Så vaknade jag idag. "Jag måste göra det, jag har inget val!"
Ha ha, jag har varken fått beskedet officiellt från antagningsnämnden eller informerat maken om att nya bistra tider väntar men jag VET.
Jag vet och jag är ta me fan på väg. Det är nu det börjar!
Jag kan känna en miljon olika orosmoment inför det här, jag är som sagt en skraj människa, allt ifrån att jag inte ens har en e-legitimation som jag behöver för att söka bidrag till att jag kommer få köra bil till nya ställen (trogna läsare vet att mitt körkort eg bara gäller Falkenberg med omnejd), till hur jag ska klara studierna rent praktiskt, ha råd att köpa julklappar till barnbarnen, till att duga som barnmorskematerial till...
Men allt, ALLT, överskuggas av en sådan glädje.
Nu har jag bestämt mej.
Nu händer det!

Nu händer det!

Puss/ Asta

10 kommentarer:

  1. Yaay! Jamen det är väl klart och det KOMMER ordna sig. Du kommer växa otroligt av det här och sedan se tillbaka, undra hur du ens kunde tveka. Jag tror ett nytt liv står inför dörren och du kommer blomstra av både motgångar och medgångar. Nu väntar vi bara med hårt hållna tummar till den 19:e och antagningsbesked, vi båda två - eller hur? :) Spännande värre! Kram :)

    SvaraRadera
  2. Vad kul!! Kör på :) Tror inte du kommer ångra dig en sekund!

    SvaraRadera
  3. Fy vad roligt!!!! Kör bara kör :)

    SvaraRadera
  4. Och förresten, kanske går det att klämma in något arbetspass hör och där för att få ekonomin på bättre köl. Fribeloppet är rätt högt nuförtiden :)

    SvaraRadera
  5. Go Asta, go!

    Anna

    SvaraRadera
  6. Härligt att höra!!!! Carola..

    SvaraRadera
  7. Dette blir nok veldig bra :-D

    SvaraRadera
  8. Klart att du ska hoppa på drömmen, man fixar det där med ekonomin. Jag var själv ensamstående med två barn när jag 36 år gammal fick cancer och fick leva på sjukpenning i ett år och alla utgifter för både behandlingar (visste du att man betalar sin cytostatika själv??? redan första beh är man uppe i frikort men ändå....mkt pengar när det ska ut) och alla resor man gjorde. Man fixar det mesta och det är ju ändå en begränsad tid. Man ångrar ju sällan något man gjort utan det är det man inte gjorde man ångrar sägs det :) Så kör på bara! Du fixar det galant. Kram maria

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare