onsdag 29 juli 2015

Vem får kalla sej tjock?

 

När får man lov att kalla sej själv tjock?
Om den saken träter just nu hundraelva arga människor på nätet med Lady Dahmer på ena sidan och Kitty Jutbring på andra.
Utgångspunkten var att Kitty skrev ett självutlämnade, naket och ångestosande inlägg om att hon kände sej "tjock å fet, ful å äcklig." Ni som vill kan läsa Kittys blogginlägg här, scrolla ner för att se första inlägget och följ sedan utvecklingen via nya inlägg å dess kommentar.
LD menar å sin sida att normalviktiga, alla vi som inte diskrimineras i samhället relaterat till fetma, ska hålla tand för tunga å inte späda på "tjockishatet" å hon går rätt hårt åt Kitty (å hennes likasinnade) när hon säger det.

Så, när får man lov att kalla sej för tjock?
Enligt BMI, som för övrigt inte på något sätt är en fullständig mätmetod, så räknas du som överviktig vid ett BMI på mellan 25-29,9.
30-34,9 är fetma grad I osv Länk tex här.
Den samlade folkhälsovetenskapen säger att bukfetma är värre hälsomässigt än ett högt BMI.
Kvinnor med ett midjemått > 88 räknas som bukfeta. För män är siffran 102. Länk tex här.
Inte heller midjemått är en fullständig mätmetod men på något sätt måste vi definiera vad vi talar om.
Fine. Då vet vi vad sjukvården klassar som övervikt och fetma, vad som anses skadligt för oss och ökar benägenheten för en jävla massa sjukdomar så som hela det metabola syndromet med hypertoni, hyperlipidemi, hyperglykemi.
Innebär det att det är bara och enkom människor som kvalar in här som på sina privata bloggar har rätt att gnälla/ beklaga sej/ prata ut om att de känner sej tjocka?
Nej, men självfallet inte!!!
Min blogg är min. Här skriver jag vad jag vill.
Du som läsare får mer än gärna kommentera och tycka olikt men det är ändå min blogg.
Precis som Kittys blogg är Kittys, LD's blogg är LD's osv.

Jag tyckte att Kittys första inlägg i frågan kändes rätt deppigt att läsa.
Igenkännande absolut men oxå deppigt.
Kitty är en het böna. Snygg och enligt min bedömning... njä, faktiskt inte tjock.
Hon har för bövelen precis fått barn.
Men inte desto mindre kände jag igen mej. Mej och många, många kvinnor jag mött.
Kraven vi får från omgivningen... hur vi BÖR se ut... är stenhårda och rätt skruvade, jämför gärna (eller låt bli) dagens ideal med ex Baywatch från -90 talet, där dåtidens heta babes ränner runt i baddräkter och är betydligt rundare än i dagens tvserier, magazin, reklam mm.
Vi är alla hjärntvättade även om jag tycker att jag blivit allt bättre på det där att vara min egna bästa kompis och inte säga nedsättande saker till mej själv som jag inte säger till mina vänner.
Men även jag känner ju av det.
Flertalet av oss har vår trivselvikt.
Går vi upp 5-10 kg från den så sitter plötsligt kläder åt och är osmickrande. Antingen går man runt så, i för tajta ålaskinn eller så köper man nya kläder.
Ja, eller så tar man tag i vikten.
Jag har i vuxen ålder efter mina fyra barn varierat mellan att väga 57 kg-68 kg.
Vid 57 kg var jag inte särskilt magen och inte ens vid 68 kg kunde jag klassas som fet, men det tror sjutton det att det är skillnad mot elva kilo mindre.
Att jag inte skulle ha rätt att vädra det, bland vänner eller på en egen blogg känns oerhört märkligt.
Vem bestämmer det?

Jag är inte korkad.
Jag fattar att tjockisföraktet är utbrett. Å jag tror att det är precis som Lady Dahmer ger uttryck för, skäl för diskriminering. Tjocka människor får sämre sjukvård, färre jobb, ses som korkade, lata å lite efterblivna, hänvisas till klädkedjornas "tält avdelning" osv.
Jag greppar det. Det är tragiskt och förkastligt.
Men likväl. Min känsla måste få vara min. Kittys känsla måste få vara Kittys.
Jag har inte orkat fundera på hur mycket övervikt Lady Dahmer kan ha.vilket BMI hon kan landa på.
Men jag VET att det finns många människor som är betydligt fetare och som dessutom inte har LD's rena anletsdrag eller makalösa hår.
Innebär det inte per automatik då att Lady Dahmer ska hålla käften eftersom inte hon är i en 150 kg kvinnas med pesigt rättfärgat hår å stor näsas situation?
VEM bestämmer lixom?
Ja, svaret kan ju bara bli att det gör individen själv.
En något överviktig kvinna kan lida psykiskt mer än en mycket överviktig kvinna till följd av självförtroende och bättre självkänsla.

Eller vad tycker du?

Puss/ Asta



2 kommentarer:

  1. En har rätt till sin känsla och vi är många kvinnor som känner som Kitty, men LD pratar ju om förtryck. Den som inte är tjock rent objektivt upplever inte detta förtryck och har därför ingenting att säga om det. En icke-tjock person kan känna sig tjock och kan prata om den känslan, men gör det på bekostnad av tjocka, hur fint inlindat i bomull och snyftigt det än må vara. Så ser jag på det :)

    SvaraRadera
  2. För det första så borde ingen kolla sitt BMI då det ofta är en sjukt missvisande metod då den inte tar med muskelmassa i beräkningen. T ex min svägerska som är personlig tränare och knappt har underhudsfett klassas som överviktig och jag själv som alltid varit tung även när jag är pinnsmal nu ligger på gränsen till fetma. Fast jag inte ens är TJOCK - bara lite mjuk.
    Men det är som du säger, just nu är jag tjock gör att vara jag. Jag drar på gravid- och semesterkilon som gör att alla mina jeans är sjukt obekväma. Så det är väl klart att jag känner mig tjock och ful även om jag vet innerst inne att jag inte är det. Jag ser ju helt enkelt inte ut som jag vill!
    LD är ju som vanligt bara ute efter bråk, hon måste väl vara världens mest lättkränkta kvinna så som hon håller på. Ingen får ju tycka nånting för henne.
    Jag säger Go Kitty, skriv vad du vill på din blogg utan att bitterfittor som LD ska komma och klanka på att du inte har rätt till dina egna känslor!
    Och Go Asta - skriv vad du vill - jag gillar att läsa det!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare