fredag 14 augusti 2015

När nyheter når igenom



Det är eländes, eländes elände i tidningarna och på nyheterna dag in och dag ut.
Tänk vad vi moderna människor tar in varenda dag med vår stenåldershjärna.
Det sägs att bara i en enda dagstidning får vi mer information om vår omvärld än vad en bonde fick under en hel livstid för hundra år sedan.
Ibland kan man... jag... känna att jag är kall.
Tragedi efter tragedi, jag läser men registrerar inte riktigt, tar inte in.
Mord, skjutningar, överfulla flyktingbåtar som sjunker.

Men så ibland når det mej, tränger igenom.
Jag läste om ettåringen som försvann från sin tomt i Umeå.
Polis tillkallades och ett stort sökpådrag drog igång mindre än en timma efter att barnet försvann.
Gossen hittades i älven. Inte drunknad, ännu inte död men på intensiven och läget är mycket kritiskt.
Från att jag läste att han försvann har jag regelbundet kollat in kvällstidningarna via min telefon på jobbet.
Tyngden över den lilla pojkens allvarliga tillstånd, över den sorg, oro och skuld hans föräldrar måste känna vill inte lämna mej. Etsar sej fast.

Kanske för att jag har Noah här hemma i nästan samma ålder.
Kanske för att han bara för några dagar sedan trillade i vattnet vid strandkanten, hamnade under ytan innan jag fick lyft upp honom.
Kanske därför det hamnar så nära.
Förr var det barnen. Nu är det barnbarnen.
Jag vet inte hur/ om jag skulle orkat leva vidare om något hände dem.

På tal om filtrering. Perception.
Jag läste en gång en studie, har glömt var och hur stor trovärdighet den hade men den handlade om män och kvinnors empati när vi läser nyheter.
Den visade att kvinnor reagerar med empati i följande ordning: Djur som far illa, barn, kvinnor och sist män.
Hos män fanns ingen skillnad. De reagerade lika mkt/ lite gällande alla grupperna.
Lite intressant och när jag ser mej omkring i min bekantskapskrets så stämmer det rätt bra.

Natten är snart här.
Jag ska upp och jobba tidigt.
Noah sover. Jag känner ett närmast plågsamt behov av att få trycka hans varma, levande, mjuka kropp mot min en stund.

Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. Lilla fina Noah!!!! Och du - jag håller med dig. Ibland blir jag lite oroad över mig själv för att jag inte orkar ta in allt. Bannar mig själv för att jag bryr mig så lite.. Men det kanske skall vara så ibland. För att man annars inte orkar med!

    Kramar på dig

    SvaraRadera
  2. Den händelsen tog sig in till mig med, men det är å andra sidan ganska många händelser som tar sig in till mig. Särskilt när det är barn inblandade....

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare