fredag 23 oktober 2015

Då är mormor sträng




Idag har jag hunnit med att umgås med mina pojkar <3
Jag har verkligen saknat det å jag tror att de känt likadant.
I morse när jag låg kvar i sängen kom Gottfrid som vanligtvis ligger i nedre halvan av sängen upp å la sej på min huvudkudde och så låg vi där. Och gosade.

Han är så klok och så duktig med Noah min Gottfrid.
Å jag... inbillar mej... att jag är en väldigt känslomässigt närvarande och tolerant mormor till Noah.
Men vad det gäller hunden är jag sträng och kring honom är nästan enda gången som jag säger ifrån ordentligt.
Jag tror att barn är olika sensitiva med djur.
Ängla är väldigt mjuk och försiktig med både katten och hunden. Noah mer brötig.
Han kan vara jättego och pussa å krama Gottfrid. Det finns en äkta och lysande kärlek från Noah gentemot sin vovve.
Men ibland blir han sur rent allmänt och då kan han knuffa på Gottfrid eller slå honom med sina små händer om han tycker hunden är i vägen.
Vilket inte tolereras av denna här mormodern!
Både Mini och framför allt maken kan släta över eller säga att hunden kan flytta sej men jag är benhård med att djur är man snäll mot. Djur skall respekteras, klappas och när de visar så ska de lämnas ifred.
Det är... så klart för Gottfrids skull men det är framför allt för Noahs skull.
Hänsyn är ingenting som alltid kommer självmant och det kan vara svårt för Noah att förstå att Gottfrid som är så JÄTTE STOR jämfört med honom måste man vara försiktig med men då får han lära sej.
Mini mötte idag några pojkar i tioårsåldern på Vallarna i stan som försökte kasta smällare mot grisarna. De pojkarna har uppenbart inte fått lära sej hänsyn till djur.
Jag blir så arg!!! på sådana barn när jag egentligen borde bli arg på deras föräldrar.

Hur tänker du kring djur å barn?

Puss/ Asta 

3 kommentarer:

  1. Jag har nolltolerans när det kommer till dumheter mot djur, kanske är jag extra hård då min hund hade en period då han tyckte sonen var jobbig. Detta utan att min hund ens fått se en hundradel utav hur jobbig ett barn kan vara. Blotta närvaron räckte ju liksom.

    Idag är sonen snart fyra år, och är jätteförsiktig med alla djur (ta i trä). Visst har han gjort klumpiga lekinviter, men jag är rätt säker på att han förstår att djur kan bli ledsna, att de kan få ont, att de ibland vill vara ifed osv. Tycker det är jätteviktigt, inte bara för djurens slull, utan även för barnets säkerhets skull. Och förresten så sägs det väl att barn som umgås mycket med djur utvecklar empati tidigt. Men det kanske bara gäller barn som fått lära sig hur en ska bete sig kring djur, att de varit kring andra människor som är empatiska gentemot sina fyrbenta familjemedlemmar(?)

    Ps: De där pojkarna med smällarna hade jag blivit helt galet arg på om jag hade varit i närheten, frågan är.om jag kunnat vara så pass lugn att jag kunnat lura till mig information som ledde mig till deras föräldrar.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker det är bra att du talar om för Noah (på olika sätt) att man ska vara snäll mot djur - därför att det handlar om levande varelser. I längden betyder det också att man förstår att vara respektfull och ta hänsyn både till djur och människor. En slags socialiseringsprocess. Respekt är något man lär sig, precis som du skrev, och inte något som är självklart genetiskt. Vissa vet redan från början, andra inte. Kanske finns det olika sätt att lära ut bara.. Jag vet att du är en mycket kärleksfull människa, så du gör det säkert med rätt attityd. :) Kram och god natt!

    SvaraRadera
  3. Tora har ju alltid haft stoooora hundar runt sig och fick tidigt lära dig att man måste vara snäll mot sina syskon (hehe)
    Hon vet att man får kela och pussas men absolut inte klättra över eller dra i. Ebbe har jag inte ens behövt lära, han har följt i syrrans fotspår och gör inget (hittills) som hon inte gör. Bandit är verkligen världens tålmodigaste hund men man måste ändå respektera hans 'space'.

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare